Superfynden är två, båda gamla bekanta som sedan tidigare finns på flaska, men som nu kommer på treliters låda.
Vita 2002 Verdicchio dei Castelli di Jesi classico (22424) fann nåd direkt i inköparnas ögon. Fattas bara annat. Ett gott, friskt, fruktigt och fräscht matvin, dessutom med viss karaktär och pigg syra. Allt till det sympatiska jämförpriset 46.75 per butelj. Flaskan kostar 59 kronor.
Vinet sätter ny standard för vad riktigt bra vita matviner högst bör kosta - även i högskattelandet Sverige.
Samma sak gäller sydfranska röda Réserve de la Condamine (12804) från Fitou. Vinet har inte bara bra frukt och kraft, utan även rejält med karaktär och viss elegans. Varför detta tvingats ta omvägen över beställningssortimentet är obegripligt. Buteljen kostar 69 kronor, medan lådans jämförpris är 57,25/flaskan.
Förmodligen berättar detta att Systembolagets inköpare är bättre på attt sniffa vin än nya trender. Så många har alltså köpt Réserve de la Condamine genom det anonyma och krångliga beställningssortimentet, att det kvalificerat sig till det ordinarie. Detta visar att svenska folket är beredda betala ett par tior extra för att slippa lådornas botternträsk.
Röda chiantiviner i de lägre prisklasserna brukar sällan göra någon glad. Inledningsvis var jag inte riktigt överens med mig själv om 2002 Piccini Chianti (22467). Vinet är lite knutet och vresigt, dessutom finns det spår av jordkällare i både doft och smak.
Efter en stund i glaset släpper det dock löst hela charmpaketet. Vi ger oss på nåd och onåd, men vinet är nog inte det första man skall prova som nybliven vinvän.
Samma sak gäller portugisiska 1999 José de Sousa vinho tinto (6297) och 1999 Vilar de Galeira reserva (6298) samt italienska 2000 Zenato merlot (32224).
Alla tre har mera kraft och karaktär än frukt, i all synnerhet det sistnämnda. Så kan ett vin gjort på merlotdruvan dofta och smaka när producenten är noga med allt från beskärning i vingården till vinmakningen. Ett tuppfjät från fynd.
Vilket även gäller bulgariska Ch Belitza (22484). Bulgariskt? Det doftar och smakar som ett bättre bordeauxvin Eller snarare, som bra bordeauxviner borde smaka. Så hade det inte helt saknat egen karaktär, hade det varit ett fynd. Nu är det "bara" förbaskat snyggt gjort och en god kopia. Det räcker långt. I synnerhet som originalen tenderar bli sämre och dyrare.
Jämför det gärna med likaledes välgjorda 2000 Ch Dourcas Dupré (4278) från Listrac i Médoc. Som kostar det dubbla, vilket gör det bara med tvekan mycket prisvärt. Ändå är det med råge månadens bästa bordeaux.
Förutom lådvinet fastnade jag bland de vita främst för halvtorra bersåvinet 1993 Eltviller Sonnenberg riesling kabinett (5830), samt de båda torra 2000 Fleur du Cap semillon (12623) och 1998 Chassagne-Montrachet 1er cr (5620) från Sydafrika respektive Bourgogne.
Det senare är tveklöst ett fynt, prislappen 299 kronor till trots. Solsting? Inte med det väder vi tvingats genomlida i vår, inte!
Varför Systembolaget köpt in vita alsacevinet 1999 Pierre Sparr riesling Altenbourg (2161), men samtidigt tvingat 2001 Wolfberger riesling (22256) och 1999 Riesling réserve personelle (22264) att kvala in via sin konsumentpanel, är för mig en gåta. Det förstnämnda kostar 120 kronor, de båda andra 75 respektive 97 kronor. Samtliga är bra, med litet plus för de senare. Konsumentvänligt? Knappast!
Och bland rosévinerna faller jag pladask för 2002 Ch de Fontenille (3410) och 2002 Les Clos de Paulilles (2121), men bara när det vankas mat. I bersån blir det antingen 2002 Fortant de France eller Les Bateaux rosé de syrah (2145).