Det är snart julklappsmånaden december. Vilket, dess värre, märks bara allt för tydligt bland nyheterna på vin- och spritfronten. Det mesta dyrt, mycket dyrt. Således den gamla vanliga visan. Men ändå: Mycket nytt på hemmafronten.
Vilket torde bli ännu vanligare inköpskälla för de flesta efter EG-domstolens beslut förra veckan om att alla köpare av de eftertraktade dropparna på nätet själva måste bära, släpa eller köra varorna över gränsen. Annars gäller mottagarlandets alkoholskattesatser. Exit näthandeln från Sverige, med andra ord.
Den lede med treudden trot. Transportföretaget Locardi, som används av många nätleverantörer, har redan hittat en lucka i en bisats bland domskälen. Påstår Locardis vd.
Jag hoppas han har fel. Det du som konsument tjänar mest på att köpa på nätet är usel sprit, dito överskottsvin och lågprisöl med majs som främsta beståndsdel.
Slikt betackar jag mig för. Det räcker gott (hmmm?!) med Systembolagets stolpträffar. Som man utan allt för mycket besvär kan lämna i retur och få pengarna tillbaka. Tack och lov. Jag vet åtskilliga som försökt göra samma sak hos nätföretagen. Med obefintligt resultat.
Säkert är, att vi får höra mer i ärendet framöver.
Och lika säkert är att du inte kan köpa äkta bubblet Claude Bosteaux (99221) billigare någon annan stans än på monopolet. Särskilt inte som det handlar om en halvflaska för riktigt facila 115 kronor.
Lika svårt blir det att hitta årgångsskumpan 1996 Mailly grand cru la Terre (98013) billigare än de 399 kronor bolaget begär. Båda är på gränsen till fynd.
På rödvinsfronten är fynden varandras motsatser. Billiga(re) 2005 Casillero del Diablo malbec (97358) är bussigt, lätt inställsamt och har en stor portion läcker och i dag lättdrucken frukt.
Svettigt dyra 2004 Gallina Berbera dAlba (97435) är ett kraftpaket med stort och i dag obändigt tuggmotstånd. Måste lagras minst ett par år och helst till 2012 för att riktigt komma till sin rätt. Som bör vara gjord av de finaste styckdetaljerna av hjort, oxe eller älg. Naturligtvis med övriga tillbehör.
Allt bra rött är dock inte svindyrt. Främst fastnade jag då för syditalienska 2003 Negroamaro (98206) och spanska 2004 Pago de Cirsus (98206).
Det förra hade varit fynd, om inte producenten låtit den antika druvan generera aningen för hög fruktsötma. Just fruktsötma i röda viner är jag nämligen hjärtinnerligt trött på.
Fast även 2001 Ch Moulin (99192) från Bordeaux, toskanska 2003 Brancaia (97428) och 2004 Bionzo Berbera dAlba (97436) från Piemonte är bara så bra. Fast dyra, tyvärr.
Vitt rieslingvin från Chile är inget som kommer i parti och minut till Sverige. Tyvärr, om vi ska döma av kvaliteten hos 2005 Casillero del Diablo riesling (97403). Faktiskt ett förbaskat bra matvin och ett fullgott alternativ till de tyska vinerna gjorda av samma druva.
Dessutom föll jag för lite annorlunda kaliforniska 2005 Pepperwood Grove pinot grigio (99545), också det ett lysande matvin.
Även läckra sydafrikanska 2006 Lands End sauvignon blanc (97247) och 2003 Stellenzicht sémillon reserve (97387) känns fullmatade med urtydliga drag av respektive druva. Det senare får tomten gärna släpa hem till det palanderska hushållet. Om han/hon har tid att komma och barnet i mig varit snällt.
Och ja, snälla, ta även med några puteller av lysande men svårflirtade alsacevinet 2002 Riesling grand cru Vorbourg (99409) på samma gång. Kräver dock sin gom och gärna sushi eller thaikäk.
Fast ungerska söta 2000 Dobogó Tokaji Aszú 6 puttonyos (98207) är inget som kräver tillvänjning. Däremot massor av tid, en bristvara i dag. Det vill nog ha minst tio år i en mörk källare.
Lite tveksam, minst sagt, är jag till bulgariska 2005 Maglet chardonnay (99921) och italienska 2005 Allegrini Soave (97282). Båda dras nämligen med en besvärande ton av rökt fläsk och chokladkola. Gott, typ mindre. Mycket mindre.
Det kommer även ett antal spritsorter som definitivt har hög vill ha-faktor och begränsad blybaskervarning. Framför allt därför att de smakar så mycket att gommen inte klarar av mer än några droppar.
Främst gäller detta kultvirren 1990 Ardbeg Airigh Nam Beist (10453) från Islay, men även Delamain Christmas Cognac (321). Vinnande kluckande klappar till de som kan hantera slikt med måtta.
Vilket är vars och ens ansvar. Alltid, naturligtvis, men i all synnerhet till jul. Då ska barnaögonen tindra av glädje, inte gråta för och över berusade föräldrar eller nära anförvanter.
Claes-G Palander
palander@corren.se