Ute snöar det denna dag. Kul, tycker Lukas, men tillägger: snö ska man inte äta, bara åka på den.
Visst, det är tusen gånger bättre att äta sjörövarsoppa och kladdkaka. Klockan är tio på förmiddagen och Johannes Nilsson har hunnit baka ett lass brödlimpor och runda kladdkakor. Han har skurit lax och torsk i kuber och skär nu med den vanes hand morötter i finfina strimlor (allumettes på franska och kockspråk).
På Skogslyckans daghem i Linköping, som är ett personalkooperativ, finns alltså en "riktig" kock i köket. Därifrån sprider sig dofterna av bröd och soppa denna tisdag.
Johannes är inne på en av sina sista arbetsdagar här. Han ska gå vidare till ny arbetsplats, en lunchrestaurang där gästerna förmodligen inte så ofta som på Skogslyckan använder haklapp när de ska äta. En ny kock kommer snart efter Johannes.
-- Det ska bli roligt att få arbetskamrater i köket, säger han, men erkänner att han kommer att sakna alla på dagis och inte minst de många härliga kommentarer som han brukar få varje dag från sina matgäster.
Johannes har utbildat sig på Anders Ljungstedts gymnasium, arbetat som kock i flottan och på hotell i Linköping. Men med familj och två små barn hemma är han glad att ha ett jobb som inte innebär kvällstid.
Just denna dag är det alla barnen och personalen, förstås, på Skogslyckan som gäller. 60 portioner ska lagas denna tisdag. Johannes är ändå hur lugn som helst. Han har redan serverat frukost och bakat bröd på rågsikt och vetemjöl. Degblandare och en varmluftsugn underlättar hans jobb.
Tjugo liter sjörövarsoppa är snart klar.
-- Gott med soppa, säger Lukas och kikar in i serveringsluckan igen.
Sjörövarsoppa är egentligen fisksoppa, men vilken liten pojke eller flicka tycker inte att det är mer spännande med sjörövare än fisk?
I soppan blandas fisken med grönsakerna, men annars är Johannes försiktig med att blanda ihop mat.
-- Dela hellre på ingredienserna. Är det soppa med köttfärs och majs lägger jag majsen bredvid soppan. Jag har ju en femåring där hemma som tycker att det mesta är livsfarligt att äta.
Men på daghemmet äter barnen gärna.
-- Det klassiska är väl när föräldrar säger: Barnen tycker att din mat är så god, men hemma vill de inte äta.
-- Här äter de ju tillsammans med sina kompisar och när den ene slevar i sig, gör den andre likadant!
Pannbiff och potatis, lasagne, pannkakor -- den vanliga maten går hem på Skogslyckan. Så även tacos och pizza. Wokad mat är också tacksamt att bjuda på, bara man kommer ihåg att ha var sak för sig. Kycklingbitar i en hög, grönsaker i en annan och sötsur sås i en tredje.
-- Glöm inte heller att krydda maten, säger Johannes. Den behöver inte vara mild och snäll för att det är barn som ska äta.
Den ekonomiska verkligheten ser förstås till att det inte kan bli vilka extravaganser som helst på menyn. Det går förstås att få god mat också för liten penning. Potatissoppa är en sådan typisk "kosta-lite-rätt". Framför allt när man som på Skogslyckan har en jordkällare fylld med potatis. På höstkanten åker barn och personal iväg ut till landet och plockar sin egen potatis.
Den är kravmärkt precis som mjölken, knäckebrödet och mjölet.
-- Vi skulle vilja köpa det mesta kravmärkt, säger Johannes, men pengarna räcker inte alltid till.
Nu är soppan varm och Johannes dukar upp maten på små vagnar och kör ut lunchen till hungriga barn.
-- Gott var det, säger Lukas.
Eia Persson Reporter
013-28 03 57
eia.persson@corren.se