Vissa äter för att leva. Andra lever för att äta. Hör man till den sistnämnda kategorin gör man klokt i att uppskatta kronärtskockan.
Vacker som en renässansmålning, enklare att tillaga än kokt ägg, fullständigt unik i sin sinnliga krämiga mjälliga konsistens och laddad med en smekande smak mild som en blomsteräng i sensommarskymning.
Men dess verkliga trumfkort ligger i själva konstruktionen. Kronärtskockan är egentligen en outslagen blomkorg på en ört som är släkt med vår vanliga tistel. Det fiffigt arrangerade bladverket medför den enorma bonusen att det tar tid att äta upp den. Det är stört omöjligt att kasta i sig en kronärtskocka. De låter sig inte slukas på stående fot vid diskbänken, tål knappt att förtäras framför tv:n.
Nej, kronärtskockor kräver uppmärksamhet, tid, dukat bord och dippande sällskap. Blad för blad länsar vi skockorna, doppar dem omsorgsfullt i citronspetsat vitlökssmör och salt, drar dem sakta längs tandraden och njuter. Mjukt, milt och mjällt. Som en sovmorgon i varma lakan.
Så når vi då det slutliga målet: den innersta botten, dold under stingsliga strån, laddad med sötma och sälta. Bred ett extra lager syndigt smör på, skär den sakta och tugga under andakt.
Därefter blir det gärna en skocka till. Och det har vi råd med. Kronärtskockor är billig bjudmat som inbjuder till konversation och hög mysfaktor utan större åthävor.
Räkna med en till två skockor per man beroende på storlek. Köp exemplar som är kompakta och har tätt sittande blad. Undvik dem som är missfärgade, torra eller vars blad har bruna toppar - de är inte färska.
Arbetsinsatsen består av att bryta av (inte skära) stjälkarna, lägga dem i rymlig kastrull (eller flera om ni är många) med saltat vatten så att det precis täcker och kanske ha i några droppar citron för färgens skull. Koka under lock någon halvtimme tills bladen lossnar lätt, lägg de små raringarna upp och ner så att vattnet rinner av. Servera dem sedan till smör, flingsalt och ett gott bröd.
Vill man skoja till det ytterligare bjussar man på några olika dippsåser för att variationens och samtalsämnenas skull. Välj och vraka ur recepten här intill eller skapa din egen.
En skockakväll är en lyckad kväll.
4 portioner, 10 minuter
Klassisk italiensk varm vitlökssås som vanligtvis serveras som dipp till råa grönsaker. Men den funkar utmärkt även till kronärtskockor, såväl kalla som varma.
3 vitlöksklyftor
8 sardellfiléer
100 g smör
1 dl olivolja
salt
nymalen svartpeppar
Skala och hacka vitlöken. Finhacka sardellerna. Lägg i en kastrull tillsammans med smör och olivolja. Låt såsen sjuda i 5-8 minuter tills sardellerna nästan smält bort. Smaka av med salt (inte säkert att det behövs) och peppar.
Servera rykande varm till nykokta eller kalla kronärtskockor.
4 portioner, 10 minuter
Lite sting klär den milda skockan.
100 g smör
1 röd chilifrukt
3-5 vitlöksklyftor
1 kruka koriander eller 1 knippe bladpersilja
1 citron
flingsalt
Rör smöret mjukt. Finhacka chili och blanda i tillsammans med pressad eller riven vitlök och hackad koriander eller persilja. Riv skalet på den tvättade citronen och blanda i, tillsammans med några droppar av saften. Tillsätt lite flingsalt och rör ihop ordentligt.
Servera med nykokta varma kronärtskockor.
4 portioner, 10 minuter
En lite smalare variant med mycket smak för den som vill hålla igen på kalorierna.
1 liten burk ansjovis à 55 g
1 knippa gräslök
2 dl kesella
nymalen svartpeppar
1 tsk citronsaft
Finhacka ansjovis och strimla gräslök. Blanda ner i kesellan. Smaksätt med nymalen svartpeppar och citronsaft. Smaka av.
Servera till ljumna kronärtskockor.
4 portioner, 5 minuter
Modernt sällskap till en klassisk gammal köksväxt.
2 dl turkisk eller grekisk yoghurt
2 msk sesamolja
2 msk rostade sesamfrön
1 1/2 tsk flytande honung
1 lime
salt
Blanda yoghurten med sesamolja. Rosta sesamfröna i torr stekpanna tills de får lite färg och börjar dofta (de får inte bli brända). Blanda ner i yoghurten tillsammans med honung och det rivna skalet från den tvättade limen. Smaka av med lite salt och limesaft.