Linköpings krogutbud fortsätter att växa. Trattoria Da Vinci är ett trevligt tillskott.
På menyn står antipasti, pasta, varmrätter och desserter. En av oss valde den färdigkomponerade trerättersmenyn men bad att få byta ut oxfilén mot havets läckerheter. Inga problem alls.
Vår kypare rekommenderade det billigaste vinet som en universallösning till både för- och varmrätt. Snyggt! Det visade sig också att han hade prickat rätt. Därmed behövde han inte uppfylla sin egen garanti att eljest öppna en annan flaska trots att den sorten enligt menyn inte serverades glasvis.
Men en restaurang på den här nivån bör kunna erbjuda mer än ett vin på enstaka glas.
Scampin var tjusig och kändes lyxig. Ett litet mått salt behövde tillföras -- men bättre så än tvärt om. Bruschettan serverades med mild mozarella, söta tomater och sallad. En bra start.
Havets läckerheter simmade i frisk och välsmakande tomatsås. Oxfilén visade sig vara en rejält stycke som smakade bra. Lagom stekt var den också. Men tyvärr var biten till slut ändå lite torr. Kanske ett tillfälligt olycksfall -- men i så fall ett som inte hjälptes av att hela rättens komposition över lag var oväntat snål på safter.
Menyn erbjöd tiramisu som dessert. Den andra i sällskapet valde glass. Efterrätten smakade förträffligt. Dock var den definitivt inte kreerad i det egna köket utan köpt som hel- eller halvfabrikat någonstans.
Da Vinci är uppdelad i en bardel , där man med fördel kan starta kvällen, och en restaurangdel. Den här kvällen delade vi matsal med endast ett par till, men det här borde kunna bli ett omtyckt vattenhål för de boende runt omkring.
Krogtest