Om en månad, 1 april, höjs priserna på många viner i Systembolagets sortiment med med mellan en och fem kronor flaskan/lådan i vanliga prislägen. Och det är alls inget skämt.
Så höjs priset på exempelvis röda italienska il Nostro Rosso del Salento med fem kronor till 54 och portugisiska Portal da Aguia med fyra kronor till 61.
Däremot blir äkta skumpa rejält mycket dyrare. Mellan tio och 50 kronor flaskan är alls icke ovanligt.
Så höjs Bollinger special cuvée brut med 22 kronor, medan företagets lyxskumpa 1998 Cuvée Sir Winston Churchill höjs med hela 77 kronor...
Visar Systembolagets reviderade prislista, som Corren tagit del av.
Innan dess är det dock dags för det största nyhetsutsläppet någonsin på monopolet.
Som så många gånger förr lyser de riktigt billiga vinerna (av bra kvalitet) med sin frånvaro bland nyheterna. Däremot släpps rejäla floppar till svindyra priser.
Som svenska vinerna(!) Kullabygdens vingård latitude 55,32N (rött) och Kullabygdens vingård Silex (vitt). 229 kronor kostar de.
Hur chauvinistiskt jag än försöker tänka, borde ändå inte prislappen vara högre än 70-80 kronor. Och då hade vinerna ändå bara varit med tvekan prisvärda. Åtminstone det vita. Det röda vill jag inte sippa alls. Huga!
Bland de röda föreslår jag att du i stället greppar chilenska 2006 Urmeneta reserve pinot noir (97092), spanska 2004 Espelt Vidivi (97481) och italienska 2006 Rosso Conero Vigneti del Coppo (98395). Kostar mellan 70 och 80 kronor och smakar mer. Mycket mer.
Om du vill sätta riktig guldkant på tillvaron (och vem vill inte göra det, nå'n gång åtminstone?) är både sydafrikanska go'biten 2006 Anura pinotage (99790) och sydvästfranska dundret 2004 Un Jour (98911) värda att stifta bekantskap med. Priserna 119 respektive 179 kronor till trots.
Det sistnämnda kommer från distriktet Cahors, som blivit (ö)känt för sina svarta viner. Således mörka, extremt kraftfulla och packade med frukt. Ofta behövs omfattande fat- och flasklagring för att de ska mjukna.
Under mognadsprocessen kan de upplevas som rejält knutna. Ett typexempel bland nyheterna är 2003 Ch Lagrézette malbec (98907) för 187 kronor. Fågel eller fisk? Det får vi veta om fyra till sex år. Tidigast! Bör hur som helst luftas rejält innan konsumtion.
Och hade jag all världens pengar så greppas minst en sexpack av fullständigt lysande 405-kronorsvinet 2005 Clos des Papes (93998) från Châteauneuf-du-Pape. Vissa, men alls icke alla, viner är faktiskt värda sådana pengar.
Däremot inte de 500 euro (cirka 4 700 kronor) de fem stora i Bordeaux begär för årgång 2007. I förskott (en primeur). För leverans om något/några år...
En av de stora engelska och mest respekterade vintidningarna (Decanter), skrev för en kort tid sedan att nivån är "immoral", omoralisk.
Jag kan bara hålla med. Girigheten har fått ett ansikte. Som hånflinar åt konsumenterna ända till banken. Dit det färdas i Rolls-Royce. Med chaufför.
De rena fynden hittas dock bland de vita vinerna. Som spanska 2006 Castelo de Medina sauvignon blanc (97606) för 69 kronor. Stramt kanononvin i urtypisk stil.
Eller franska 2003 Originel (98889) och 2006 Chablis pc Côte de Lechet (98506) för 116 respektive 179 kronor. Härlig helglyx till exempelvis havskräftor och ostron.
Samt, förstås, italienska läckerheten 2005 Le Busche (99726) för 116 kronor. Priset till trots är detta ett av de fyndigaste vinerna på länge.
Har dessutom inte ökat nämnvärt i pris trots stigande trendighet. Heder åt producent och importör!
Monopolet har en tendens att kräva franska druvnamn på andra länders viner.
I Tyskland heter pinot gris "grauburgunder", men när 2007 Lergenmüller (97174) från distriktet Pfalz lanseras, heter det just pinot gris.
Korkat! Men vinet är kanon, fram för allt med tanke på priset, 79 kronor.
Riesling är också en tysk specialitet. Att druvan trivs fantastiskt bra på andra håll, visar mycket prisvärda amerikanska 2006 Ch Ste Michelle dry riesling (98012) med önskvärd tydlighet.
En hel del nya ölsorter ser också dagens ljus i mars. Bästa köp är danska Skärgaards Porter (11423) och dalabrygda Oppigårds Spring Ale (1488).
Däremot avstår jag gärna extremt alkostinna (elva procent...) trendölet Brooklyn Black Chocolate Stout (11422). Liksom belgiska 2005 Ichtegems grand cru (11001).
Det förra är för dubbel-D, det senare har en däven källarton, förmodligen sprunget ur illa rengjorda kärl, kar eller fat.