Tack och lov kommer en del fynd, samt somt både riktigt bra och mycket prisvärt i vettiga prislägen.
Däremot förstår jag mig inte på de kemikalieinköp som kallas cider. Uselt är bara förnamnet.
Dock verkar Systembolaget inte lägga mycket krut på att finna både bra och billiga viner. Med tanke på gränshandeln borde det prioriteras.
Då skulle folk slippa dricka utskottsskräpet från gränsshopparna i Danmark och Tyskland.
Den som sett lådviner stå i gassande solsken på pall utanför affärer i Helsingør inser vad jag menar.
När du sedan kommer hem och smakar skräpet finns bara slasken att tillgå. Solsken är nämligen bra för druvorna, men alls inte för det färdiga vinet.
Bytesrätt? Retur med pengarna tillbaka? Glöm det! Det existerar bara hos de seriösa (och väldigt dyra) handlarna på de fina gatorna. Samt, alltid, med kvitto, på Systembolaget. Det är skillnad, det.
Kvaliteten på även de riktigt billiga (för svenska förhållanden, således) vinerna har höjts de senaste åren. Mycket tack vare lådvinerna.
Bland de röda faller vi pladask för sydvästfranska 2005 Cèdre Heritage tannat malbec (12813) för 189 kronor/300 cl. Bara ett tuppfjät från fynd. Betydligt mindre fruktdrivet än de flesta andra lådviner.
Under 60 kronor gläds jag åt två små, men goda, bagateller; italienska Cicero rosso (2387) och portugisiska 2005 Messias selection (2548). Undrar just om någon vågat använda produktnamnet Muhammed selection, förresten?
Kring 90-kronorsstrecket lockas jag av två storslagna karaktärer med kraft. Sydafrikanska 2006 Fairview pinotage viognier (2091) är, trots kraften, bara så lättdrucket som ett vin från Nya världen kan vara.
Däremot lever italienska 2004 Valle Reale (2355) på sin komplexitet. Ganska elegant i lättdrucken stil.
Båda dessa kan lagras något år för ytterligare doft- och smakförbättring.
Bordeauxvinerna har blivit ohemult dyra, tyvärr. Därför är det extra glädjande att monopolet köpt in Ch la Tour de By (3083) på både hel- och halvbutelj. Till överkomligt pris. Bara en så'n sak. Mer förvirrande är att halvbuteljen har årgång 2004, helflaskan 2002. Ändå har båda samma varunummer.
Korkat är bara förnamnet.
Och sedan kan jag bara inte låta bli att nämna storslagna 200-kronorsvinet 2003 A Amarone (12343). Jodå, detta är A-klass - och då är priset rätt lågt internationellt sett. Bli bara ännu större med flera års lagring, men absolut minst ett à två år är nödvändigt för att runda av de i dag lite vassa kanterna.
Av de vita vinerna har jag främst fastnat för formidabelt fina fynden 2006 Orballo albariño (2696) och 2006 Ca'Rugate Monte Fiorentino (6950) från Spanien respektive Italien.
Det förstnämnda kräver dock vinvan gom, eftersom det går i den helt torra matstilen.
Däremot kan vem som helst uppskatta kvaliteterna hos det italienska. Inte en vass kant så långt tungan räcker.
Med tanke på trivia som hyra, elräkningar och dagisavgifter gillar jag även argentinska 2006 Santa Ana chardonnay viognier (6604) på treliters låda för 175 kronor och italienska bagatellen Cicero bianco (2392) på flaska för 55 kronor.
Betydligt bättre, men halvannan guldpeng dyrare, är argentinska 2007 Finca el Portillo chardonnay (6150). Klockrent, friskt druvstuk.
Fast helst väljer jag sydafrikanska ädlingen 2006 Zondernaam chardonnay (6515). Rent Bourgogne-stuk, men till halva priset.
Glädjande är att det också kommer intressant, välgjord och riktigt god starksprit. Drucket i små mängder, förstås. Som Martinique-rommen Saint-Etienne Rhum Vieux Agricole (594). Serveras i konjakskupa. Utan cola, förstås. Liksom konjaken Bache Gabrielsen Pure & Rustic 10 Years (333). Vågar vi föreslå en cigarr därtill? Jomenvisst!
Samt whiskyn Clynelish 14 Years (460). Som jag föredrar att dricka i ett litet tulpanformat vitvinsglas med en aning vatten. Gott så det räcker länge.