Tio liter kranvatten kostar cirka 28 öre om du bor i Linköping. Tio liter köpevatten på flaska kan kosta allt mellan 24,30 och 165 kronor.
Det visar Correns genomgång av de 17 sorters buteljerat vatten utan smaktillsatser vi lätt fick tag på vid en rundtur bland Linköpings stormarknader under vecka 25.
Ändå är det inte säkert att vattnet i flaskan smakar bättre eller håller högre kvalitet än kranvattnet.
Faktum är att två av fem stilla vatten smakar sämre eller mycket sämre än det åtskilligt billigare kranvattnet (se tabellen här nedan) när de provades mot varandra.
Vatten är förutsättningen för allt liv. Den som följer sportsändningarna, ser atleterna bälga i sig åtskilliga liter. De är tvungna att dricka, om inte kroppen skall ta skada. Men de dricker inte vad som helst. Det skall vara buteljerat vatten. Ingen idrottare med för-ståndet i behåll skulle våga dricka något som inte kommer från en ordentligt försluten flaska. Orsaken är förstås dopningsrisken.
Hemmavid behöver vi inte tänka på sådana saker. Däremot på att det vatten du dricker inte skall ha stått för länge i rören. Då både luktar och smakar det riktigt illa. Unken källare, typ. Något många som tillbringar större delen av sommaren i fritidshuset nogsamt får erfara vid återkomsten till stan. Särskilt om man bor i ett gammalt hus.
Tio eller femton minuters spolande med vidöppen kran fixar lätt den saken -- och kostar heller inte många ören.
Allt dricksvatten, både kran- och köpevatten, måste uppfylla kraven i vattenkungörelsen (Livsmedelsverkets författningssamling 1994:29) -- och gör det ofta med råge. När det gäller köpevatten är detta, enligt Svenska Bryggareföreningen, indelat i tre huvudgrupper:
ºNaturligt mineralvatten
ºKällvatten
ºÖvriga vatten
Samtliga grupper kan vara naturella eller smaksatta. Liksom vara stilla eller kolsyrade. Vilket det är, måste anges på flaskan.
Coops egna märke X-tra bordsvatten ligger därför risigt till. Den flaska vi provade smakade nämligen lätt av apelsin och citrus. Det märkliga är att samma sak kunde konstateras för cirka ett år sedan, då jag gjorde en liknande undersökning.
Vattnet skulle förstås varit naturellt, men tydligen hade bryggeriet inte spolat rent ledningarna från tidigare drycker före tappningen. Något jag också stött på tidigare, då hos andra märken.
Vid provningen blev franska Evian och Vittel favoriter bland de fem olika sorterna utan kolsyra, båda överlägset bättre än norska Imsdal, tyska Premier och danska Aqua dOr.
Främst det tyska vattnet är en stor besvikelse med tung kalk- och mineralton. Det lämnar dessutom en ofräsch eftersmak.
Priserna är dock hutlösa, vilken sort vi än väljer. Sedan kan man ju undra en stund över det miljö(o)riktiga i att transportera rent vatten från ett land till ett annat. I all synnerhet när det mottagande landet, Sverige, har närmast obegränsad tillgång till rent vatten.
Av det bubblande vattnet fastnade jag främst för Ramlösa med mindre kolsyra. Det har bättre balans mellan bubblor och smak än Ramlösa Original.
Båda är dock friska, har aningen sälta och klar mineralton.
Även Hemköp kolsyrat vatten, Ica Fyresdal och Signum är helt godkända.
Däremot är Euroshopper riktigt uselt med tydlig bismak. Känns nästan kemiskt med aggressivt salt och riklig kolsyra. Riktigt bottennapp.
Även svindyra Perrier är en besvikelse med tuff och aggressiv kolsyra.
Alla produkter måste ursprungsmärkas. Hur mycket vi än letade, fann vi ingen sådan märkning på flaskan eller etiketten hos Vichy Nouveau.
Man behöver inte vara någon särskilt lysande ekonom för att inse det olönsamma i att kånka köpevatten från affären. Jag tar hellre några klunkar friskt, kallt, gott och superbilligt kranvatten. Rätt behandlat är Linköpings kranvatten riktigt bra.