FRÅGA:
Hur skiljer man giftiga champinjoner från ätliga? I min gräsmatta växer det massvis med giftiga champinjoner enligt en bekant till mig. När jag var barn plockade jag och mina föräldrar mycket champinjoner och det var aldrig något prat om att de kunde vara giftiga.
/Mats
SVAR:
Hej Mats!
Med giftiga champinjoner avser man nog främst karbolchampinjonen eller giftchampinjonen, som den också kallas. Den har ett antal kännetecken, som är ganska lätta att lära sig och som skiljer den från liknande, fast ätliga och goda champinjoner.
Karbolchampinjonen gulnar snabbt och kraftigt när man skrapar hårt på den i hattkanten eller fotbasen och den starkt gula fläcken blir en smutsbrun fläck efter ett tag. Det finns ätliga champinjoner som också gulnar men färgen är mycket svagare och försvinner inte. Om man skär igenom fruktkroppen på en karbolchampinjon på längden så blir fotköttet nästan genast gult längst ner i fotbasen.
När svampen är ituskuren kan man passa på att lukta på den i snittytan. Lukten är lite otäckt kemisk och inte god som på en ätlig champinjon (anisdoft hos vissa). Den obehagliga lukten brukar kännas tydligare om man lagar till svampen och sätter ner näsan i kastrullen.
Du kan läsa om karbolchampinjonen i Svampklubbens månadsnotis för augusti 2002 ( http://svampklubben.org/aug2002.html#karbolchampinjon) och titta på bilder exempelvis på färgen i fotbasen och hur den ganska snabbt försvinner.
Karbolchampinjonen är kanske den vanligaste champinjonen i Linköpings innerstad och vid en svamppromenad med Corren hösten 2006 hittade vi nästan bara karbolchampinjoner, http://archive.corren.se/archive/2006/8/30/iu7t2yggd4gd9oo.xml.
Så kommer vi till frågan om varför du aldrig hörde talas om giftiga champinjoner som barn. Den har nog inget enkelt entydigt svar, men några tankar om detta kommer här.
För det första tror jag det är bäst att påpeka att karbolchampinjonen inte är känd som någon farlig giftsvamp. Det som kan hända är att man får problem från magen, som förmodligen är över efter några timmar.
Vi får mer och mer kunskap om vår omvärld. För drygt hundra år sedan diskuterade man om stenmurklan verkligen var giftig och om det var alldeles nödvändigt att koka av den innan förtäring. Visst förekom dödsfall, men många åt murklor utan särskilda säkerhetsåtgärder och mådde alldeles prima. Idag är det nog inte många som skulle äta oförvällda murklor.
Vi människor har olika förmåga att klara av gifter och halten av gift kan säkert variera hos fruktkropparna. Därför kan nog den ena personen bli förgiftad medan den andra mår alldeles utmärkt. Individuella reaktioner av allergisk typ är ett extremt exempel på hur olika ett födoämne kan påverka oss. Vissa kan dö av att äta en jordnöt, andra kan äta påsvis med jordnötter utan att få några som helst obehag.
Karbolchampinjonen är en art som växer mest i parker och trädgårdar. Plockar man champinjoner som nog de flesta gör på lantliga ängar och i skogar så lär man inte få med annat än ätliga champinjonarter och det var kanske på sådana ställen som även du plockade champinjoner som barn. Det är ju också möjligt att karbolchampinjonen blivit vanligare på senare år.
Kanske är det också så att en del människor äter karbolchampinjonen därför att man inte uppfattar den obehagliga lukten. Förmågan att urskilja lukter varierar mycket och värderingen av lukten också. Får man dessutom inga symptom från magen så har ju inget särskilt hänt.
I dag vet man att karbolchampinjonen innehåller ämnen som kan ge lättare förgiftningar och därför räknar man inte karbolchampinjonen till de ätliga. Och varför ska man äta karbolchampinjoner när det finns så många andra svampar som nog är godare och i varje fall inte ännu är kända som giftiga...
Hälsningar
Magnus Källberg