Vinpåsen marknadsförs som ett miljövänligare alternativ till andra förpackningar, eftersom den enbart består av en mindre mängd återvinningsbar plast.
Så är det. Corren har klippt sönder och kollat. Inte den minsta tillstymmelse till spärrfolie av metall på insidan.
Men om sanningen ska fram, och det ska de förstås, sitter en liten metallfolie på tappkranen. Sorteras som metall.
Enda frågetecknet med den nya förpackningstypen är vinets hållbarhet. Köp bara yngsta möjliga tills frågan är kollad. Corren återkommer efter att ha provat.
Men en indikation på att det är lite si och så med hållbarheten, är att den påse vi haft tillfälle att kolla skarpt här bredvid, det vill säga inköpt i butik, bara har tappningsdatum. Inget bäst före-datum, således. Inte som vi kunnat kolla med blotta ögat, i alla fall.
Dessutom bör påsen förstås vara betydligt känsligare för stick och vassa föremål än andra typer av förpackningar.
Vill du kolla, är röda sydafrikanska nyheten 2007 Douglas Green cabernet shiraz (2090) ett mycket prisvärt alternativ för 199 kronor.
Anndra riktigt bra röda nyheter att prova:
Italienska ädlingen 2006 Rocca di Montemassi le Focaie (2523), 89 kronor. Bland det bästa från Toscana i prisklassen på länge.
Chilenska kraftpaketet 2006 Arboleda carmenère (6698), 99 kronor. Packat med mogen frukt, men ändå tämligen stramt i smaken.
Sydafrikanska lådvinet 2007 Bundustar (2025), 175 kronor/300 cl. Förvånansvärt stramt och elegant - för att vara ett lådvin, vill säga.
Rioja kan fortfarande. Och det sker även förnyelse. Vilket riktigt läckra och mycket prisvärda 2006 Soros (3699) för måttliga 80 pix visar. Kan sparas ytterligare något år för doftens och smakens skull.
Rödvin kan ge upphov till rodnad på hals och bröst, något som inte alls är ovanligt. Det är inte farligt, men upplevs av många som besvärande.
Men det är inte alla rödviner som ställer till det, bara sådana som är kraftiga och/eller har legat på träfat länge. Lätta och mjuka rödviner brukar aldrig ge upphov till sådan rodnad.
Prova exempelvis bulgariska mjuka och bäriga 2007 Sakar cabernet sauvignon mavrud (2661) på treliters låda för 169 pengar. Det borde gå...
Australiensiska strama, ja nästan eleganta 2007 Richmond Grove limited release chardonnay (6422) för i sammanhanget mycket måttliga 99 kronor. Kan användas till allt där Chablis föreslås.
Mumsigt eleganta och Alsacevinet 2005 Comtes d'Isenbourg riesling gc Schoenenburg (2175). Kostar visserligen 149 kronor, men internationellt är det ett fyndpris.
Mognadstoner redan i dag, men kommer att utvecklas till ännu större skönhet med några år i en mörk källare.
Lättdruckna tyska lådvinet 2007 Deinhard riesling rivaner (6904), 189 kronor/300 cl. Passar lika bra som både aperitif och matvin.
Kraftfulla men lite grovt yxade argentinska lådan 2007 Las Moras reserve chardonnay (16018), 209 kronor/300 cl. Utpräglat matvin i lite fläskig stil. Godare än det låter.
Vänner av utpräglade toner av träfat bör också få sitt lystmäte stillat i oktober.
Portugisiska 2007 Monte Largo chardonnay arinto (2533), 65 kronor, är ett lätt men mycket smakrikt vin. Framför allt sticker trätonen ut. Frågan är bara om frukten räcker hela vägen medan trätonen mjuknar. Som att spela rysk roulett.
Vilket i lika hög grad gäller läckra kaliforniska 2006 Groove Street chardonnay (6582), 109 kronor. Är redan i dag riktigt smaskens, men inget för den som brukar få rodnader av kraftiga rödviner.
Älskar du elegant whisky? Hoppa då över några stycken. Benriach Curiositas 10 years (10405), för 389 kronor/70 cl, är nämligen absolut inget för dig!
Men den som gillar massiv attack av eld, rök, tång och tjära kan gotta sig åt en av de mera smakrika dekokterna på länge. Fast inte många centilitrar åt gången, och gärna med en skvätt friskt kallt vatten till.
Där emot är The Glenlivet Nàdurra (10414) för 469 kronor riktigt elegant i häftigt god tång- och honungsstil.
Dessa båda är varandras motsatser. Jag gillar båda, högt och rent.
Storslaget är bara förnamnet på totaläppliga brittiska cidern Green Goblin (1817), 29,70/50 cl. Vuxensmak som drar åt det rejält torra. Men så tydlig är frukten att detta på inte sätt stör.
Något helt annat än de färgglada kemiprodukter med hög konstsötma som, tyvärr, också (får) kallas cider. Vilket är synd och skam.
Oktober bjuder en trippel härliga biror för den som gillar kraftfulla doningar. Nämligen svenska Nils Oscar rökporter (1473), amerikanska Brother Thelonious (1588) och belgiska Westmalle Tripel (1684).
De båda sistnämnda är rejält starka, men producenterna har ändå lyckat kombinera detta med elegans på ett förtjänstfullt sätt. Bara så gott!
Där emot hoppar jag mer än gärna över Spotlight Light Beer, Coors light och Samuel Adams honey porter. De båda förstnämnda är riktigt trista skapelser, det sistnämnda en udda och avig dekokt där beska och sötma framträder var för sig. Hemskt!