Tyska viner dricks nästan alltid för unga. Särskilt de som är gjorda av rieslingdruvan.Därför bör den som aldrig provat ett riktigt moget vin till överkomliga pengar ta chansen i oktober.
Men häng på låset på måndag. Det finns bara 500 puteller av 1981 Erdener Treppchen riesling spätlese (7207) i hela landet -- och de lär ta slut fortare än namnet kan uttalas.Helt typiskt. Trots att det påstås vara halvtorrt, har åldern (22 år) förvandlat det till ett alldeles utmärkt matvin.Drick det till halstrad rimmad lax med stuvad potatis och en klick hovmästarsås.
Portvinet 1960 Krohn colheita (7839) är nästan dubbelt så gammalt som det tyska. Och väldigt mycket dyrare, dessutom. Prislappen, 649 kronor, till trots, är det ett klockrent fynd.Prisnivån är nämligen jämförbar med vad de stora husen vill ha för barnaroven från årgång 1997. Flaskor som behöver minst 20 år eller mer i en mörk och sval källare för att riktigt komma till sin rätt.
Men visst är det mycket pengar. Utslaget på åtta personer är det mera överkomligt. Varför inte gå samman några familjer och dela på kostnaden?Behöver inget annat tilltugg än Cox orange, denna juvel bland svenska äpplen.
Av de andra starkvinerna är 1994 Smith Woodhouse late bottled vintage (8009) mycket prisvärt och ett bra alternativ till ovanstående dyrgrip.Bör dock lagras några månader och -- precis som årgångsporten -- dekanteras innan det serveras.
Sydfranska ordvitsen 2002 Que Sera sirah (22824) är, tillsammans med sydafrikanska 2002 Graham Beck merlot (12982) och portugisiska 2001 Syrah (6295), bästa röda köp under 100-lappen i oktober.
Samtliga håller både hög klass och har bra förhållande mellan pris och kvalitet. Mest karaktär har det portugisiska, men det är definitivt inget för den som sätter stram elegans i högsätet.
Lådor och tetraförpackningar i lågprissegmentet är hygglig ersättning för andra måltidsdrickor. Som bäst rena och utan fel, men inget att stå efter. Så har det åtminstone varit hittils. Det jag väntat på är hederligt gjorda rödviner med viss karaktär.
Men nu behöver vi inte vänta till morgondagen längre. Spanska lådvinet Mañana (22813) löser den saken övertygande. Åtminstone så här inledningsvis. Sedan är det en helt annan sak om vinet i kommande leveranser är lika hyggligt.Portugal har länge vägrat sälja sina viner på låda. Första försöket, för några månader sedan, manade inte till efterföljd. Nu kommer dock 2002 Nico (2549), som både är bra och rätt karaktärsfullt.
Väl strävt kanske för att hoppa strömhopp in i den stora folkmunnen, men ett bra val för den som tröttnat på alla fruktdrivna rödviner.
Under 100-lappen är vidare sydafrikanska 2002 Sunny Ridge cabernet sauvignon (12904) och kaliforniska 2001 Healdsburg cabernet sauvignon (22566) riktig bra köp.
Vilket även gäller dyrgripen 1999 Ch dAmpuis (5034) från Rhônedalen.Problemet är att man förmodligen behöver sex flaskor för att riktigt följa dess utveckling. Med flaskpriset 795 kronor väljer jag dock att avstå.
Storkovan på Lotto eller travet förändrar naturligtvis förutsättningarna dramatiskt. Vi väntar till dess.
Av det vita vinerna finns det många med stor karaktär, om än av salig blandning.Mest spänning för överkomlig peng bjuder purunga sydafrikanska 2003 Graham Beck chardonnay viognier (15515) och australiensiska 2002 Weemala semillon sauvignon blanc (16498). Båda bör få vila några månader för att riktigt komma till sin rätt. Som i sin tur bör vara kraftfull i smaken för att matcha vinet.
Spännande är även grekiska 2001 Ch Julia (22570) och 2001 Chasselas vieilles vignes cuvée Caroline (2165) från Alsace, ovanliga gäster på våra breddgrader. Båda är mycket doft- och smakrika, på gränsen till fynd.
Liksom fullständigt makalösa kaliforniska 2000 Martinelli Charles Ranch chardonnay (22272). Dunder med smörkola, fat, lime och fett fläsk som viktigaste och lite ogifta beståndsdelar. En klunk, och gommen är utslagen.
Med tanke på priset är det därför bara allt för lätt att i stället låta sig charmas av italienska Inycon chardionnay (12418), som nu kommer på låda.