Novembernyheterna på Systembolaget är inte de allra billigaste, men ändå i sådana prislägen att de flesta borde ha råd att prova åtminstone några av godsakerna. Och de är många.
Det finns förstås undantag, hiskeligt dyra sådana. Några av dem presenteras i artikeln här bredvid.
Av de vita vinerna är österrikiska 2005 Leth grüner veltliner vom Löss reserve (97244) ett klockrent fynd. Smakar mumma till fisk och skaldjur, men kan i nödfall gå bra även till kyckling(sallad).
Och nej, Löss syftar inte på de blodtörstiga småkrypen, utan på lössjord. Där druvorna således vuxit.
Gladast blev jag ändå över rätt strama men ändå bussiga och hyggligt prissatta spanska 2005 Agramont chardonnay (99538), liksom läckra sydfranska 2004 Les Faïsses (98266).
Båda är på gränsen till fynd. Blir det nog också om ett halvår, trots att monopolet, som så ofta, påstår att lagring inte lönar sig. Vilket det gör.
Alla viner mår bra av mellan sex och tolv månaders vila i en sval, fuktig och mörk källare. Utan undantag. Om de är bra från början, vill säga.
Kraftiga fiskrätter och krabba passar bra till dessa.
Över hundralappen är det bara allt för lätt att fastna för superädlingen 2004 Mersault Clos du Cromin (99667). 267 kronor inger respekt och ställer krav. Fast har du, eller någon närstående, råd och du en bra (vin-)källare bör tomten snällt tillfrågas om en halv låda, sex flaskor.
Så mycket bättre blir inte vit Bourgogne, åtminstone inte i överkomliga prislägen.
Prova det gärna till en mör kalvschnitzel eller grillad havsabborre. Oj, oj!
Tvivelsutan är även österrikiska 2004 TO (98275) mycket prisvärt. Och verkligen mycket speciellt. Tillvänjning är bara förnamnet. Den riktigt utvecklade och torra russintonen, i kombination med träsmak som märks, kan lätt upplevas som väl häftigt av den ovana gommen. Samt mycket matigt. Klockrent matvin.
Vilket inte kan sägas om ädelsöta 1999 Ch Climens (97193) på halvflaska. Gottegrisen inom mig vrålar efter uppmärksamhet, men får vänta minst sex, helst tio år, på att bli tillfredsställd.
Riktigt bra cider finns sällan att få tag på i Sverige. Det mesta som säljs är äckligt sött och smakar oftast kemi eller mandel. Men aldrig riktiga äpplen. Konstigt nog, eftersom äpple (eller päron) skall vara basråvara.
Den saken råder 2004 Cidre Dupont cuvée réservée (1837) bot på. Åtminstone tillfälligt. Klockren gammeläpplig doft och smak, liksom helt torrt, är detta drycken för festliga tillfällen när vin av någon anledning inte önskas. Även riktigt bra som appe.
De röda vinerna är en riktigt smaskig, men tyvärr också ganska dyr, historia.
Bästa köp i november är chilenska 2004 Sol de Chile syrah reserva (99719), italienska 2004 Campolive Barbera dAlba (97206) och syd-afrikanska 2004 Kanonkop pinotage (97312).
Helst då kompletterat med spanska 2004 Mas Viló (99283), syditalienska 2004 Giancarlo Ceci Castel del Monte (97116) och Penedèsikonen 2001 Torres Mas la Plana (98463).
Några var av dessa i källaren är definitivt inte fel. Helt rätt med andra ord, framför allt till kraftiga rätter av oxe eller älg.
Spriten är också ett kapitel för sig i november. Sprit låter ju så förskräckligt trist, men många av nyheterna har lika mycket karaktär och smak som vinerna. Fast är förstås starkare. Mycket starkare i vissa fall. 58 procent kräver omdöme. Liksom utspädning med vatten.
Av whiskysorterna fastnade jag främst för 1993 Caol Ila Destillers Edition (10405) och Cragganmore Destillers Edition (495).
Och som avecer väljer jag calvadosen 1991 Coeur de Lion (259), cognacen Grönstedts XO Christmas (378) och 1996 Rum Plantation Trinidad (10521).
Det sistnämnda bör inte blandas med coladryck ...
Till all lycka kommer också ett riktigt roligt öl att njuta av i vinterkylan. Amerikanska The Shipyard Longfellow Winter Ale (11619) är bara så långt man kan komma från utslätade sop(p)or som Budweisser. Tack och lov. Smakar mycket av både humle och choklad, men är helt torrt och mycket friskt. Gränsar till fynd.