Minnesgoda vinvänner har flera gånger undrat över varför Riojavinerna inte längre doftar och smakar som de gjorde förr - och menar då fram till 1970-talets mitt.
Svaret är lika enkelt som trist: ekonomi.
Tidigare gjordes nästan all röd Rioja av druvsorterna tempranillo, garnacha, manzuelo och graciano.
Tempranillon ger mängd, garnachan kraft, manzuelo frukten och graciano, denna svårodlade druva tillför finess, doft, smak och lagringsegenskaperna.
När ekonomin blev ansträngd var det ajöss med gracianon, åtminstone hos de flesta producenterna.
Numera görs nästan all röd Rioja uteslutande av tempranillo, garnacha och manzuelo med kraftig övervikt för den förstnämda. Tempranillon är koncentrerad till Alavese och Alta, Riojas två förnämsta deldistrikt.
Men tempranillodruvan är egentligen rätt färg- och karaktärslös. Har dessutom svårt att nå anständiga alkohol- och syrahalter. Det sistanämnda gör att rena tempranilloviner snabbt brukar förlora sin friskhet. Dock inte i Ribera del Duero. Här görs några av landets mest utvecklingsbara viner.
Dessutom finns det producenter som lyckas bra med tempranilloviner i Valdepeñas och Katalonien.
Förutom i angränsande Portugal har tempranillon haft svårt att finna någon större uppskattning. Försök har gjorts att odla tempranillo både i Argentina och Kalifornien.
Vinerna blir nästan aldrig bra. Vilket de följande däremot är:
2006 Viña Albali barrel aged (2427) på treliters låda för 183 kronor från Valdepeñas är druvtypiskt och riktigt bra köp. 2005 Lagunilla crianza (12669), 62 kronor, är ännu bättre köp, dessutom med viss Riojakaraktär.
Bästa köp, nästan fynd, med bra kraft, kryddighet och angenäma ålderstoner är 2001 Señorío de los Llanos gran reserva (22679) för 69 kronor. Kommer från Valdepeñas.
Bra köp är även ekovinet 2005 Azabache crianza (2708) för 76 kronor. Dessutom kan ädlingen Conde de Valdemar gran reserva (12601), 129 kronor, rekommenderas. Båda kommer från Rioja.