Nyss hemkommen från en helgkurs i spinning (den gamla sortens spinning med ull, inga cyklar inblandade). Nu är jag i eld och lågor över detta fantastiska material! Men vi måste börja med ullens designer, fåret. Tamfåret är ett av de äldsta husdjuren och har levt tillsammans med oss människor i tusentals år.
På vår gård har vi Helsingefår. Allmogefåren härstammar från det gamla nordiska kortsvansfåret som tidigare fanns över hela landet. De var små, härdiga och allsidiga får som gav både ull, skinn och kött.
Under slutet av 1800-talet minskade antalet allmogefår och man började importera får med ull som passade moderna spinnmaskiner och får med högre produktion, både till storlek och antalet lamm.
De svenska allmogefåren höll på att försvinna och för cirka 20 år sedan tog man tag i det hela och började bevara olika raser i levande genbanker. Allmogefår är ett samlingsnamn för lantraserna Dala-Pälsfår, Roslagsfår, Fjällnäsfår, Gestrikefår, Helsingefår, Klövsjöfår, Svärdsjöfår, Värmlandsfår och Åsenfår.
Kvällen innan kursen klippte vi våra två baggar Ullrik och Storm. Två stora kassar ull och två nöjda herrar.
Nu till ullen. Jag kan inte tänka mig ett smartare material. Ull är helt och hållet ett förnybart, naturligt material. Därför är det ett av våra mest hållbara material här i världen, både kvalitets- och klimatmässigt. Ull skyddar mot både värme och kyla. Ull värmer även när det blivit blött. Ylle är ett mycket bra val även i möbler och gardiner eftersom det är brandsäkert och ljudabsorberande. Ull har självrensande egenskaper och är enkel att hålla ren. Ullplagg behöver inte tvättas så ofta, jag brukar vädra dem i stället.
Jag sydde en vinterkappa i ylletyg för ett par år sedan. Jag är förvånad över hur bra den håller och jag har faktiskt aldrig blivit blöt i den. Snön lägger sig liksom utanpå och kan lätt skakas av.
Att spinna var inte lätt som en plätt. Men roligt och rogivande. Nu kan jag ta tillvara på ytterligare en sak här på gården och det känns bra. De mjuka händerna är en bonus.
Mika Liffner