Det svartbrända huset sticker ut bland de vita. Folk som passerar förbi slänger blickar upp mot det som var en balkong men som nu bara är ett gapande svart hål. Vissa stannar upp, höjer blicken, andas tyngre. Alla har de en sak gemensamt. De kan inte låta bli att titta.

Gun Windolf hade haft fönstren öppna när branden tog fart. Hon var på väg uppför backen mot sitt hus när hon fick se eldsvådan. Då var brandkåren redan på väg och sedan gick allt väldigt fort.

- Det stod en pappa i en lägenhet. Honom och barnen hämtade de ner med liften, berättar hon.

Artikelbild

En väninna som bodde i huset klarade sig också ut.

- Hon var helt förskräckt. Men de fick ut henne och katten.

Medan flammorna ännu steg mot himlen hann Gun Windolf inte reflektera särskilt mycket. Men såhär efteråt kan hon inte trycka undan tankarna. Hon tycker att det är hemskt när något sådant här händer och människor mister livet.

- Allra helst om det är ett barn, säger hon.

Två unga kvinnor går fram och tänder ett ljus vid hörnet av husgården. Där har många redan varit och lagt dit blommor och meddelanden till flickan. På en lapp står det: "Vila i frid, lilla flicka! Hoppas du får det bra däruppe". Bredvid ligger en älvdocka i lila klänning och rosa hårsvall med blicken fäst på den gråblå himlen.

Läs mer om grannarnas reaktioner i morgondagens Corren.