Men vägen dit har varit krokig och bara för att hon nu uppfattar sig själv som konstnär och vill teckna sin serie "Life´s a bitch" betyder det inte att hon kan leva på den.

– Att få in en serie i en tidning är inte lätt, och man får nästan inget betalt. Jag tycker att det finns ett stort ointresse på tidningar, trots att man vet att serierna är väldigt lästa, säger hon och berättar att hon bland annat fått nej från Corren.

En tidning som sa ja är Motala tidning där hon hade sin strip i nästan ett år, och just nu är hon representerad i nöjestidningen Nolltretton.

Artikelbild

| Stryka, stryka. Det gäller att komprimera för att få in budskapet på liten yta.

Hennes tecknarkarriär började på en tatuerarstudio i Linköping där hon var lärling. På lediga stunder satt hon och gjorde egna teckningar inspirerade av Rocky och Pondus. När tidningen Metro utlyste en serietävling skickade hon in och blev uttagen bland de tio bästa. På festen efter finalen träffade hon Rocky-tecknaren Martin Kellermans agent.

– Han tyckte att jag var bra och jag fick vara med som gästserie i Rocky-tidningen. Så man kan säga att jag slog igenom med dunder och brak, säger hon.

Men serier är en konstform som inte har så hög kulturstatus. De produceras och konsumeras i snabb takt. Läsandet bygger till stor del på tillvänjning. När publiken vant sig vid en serie vill de ha mer. Från Motala tidning fick Emelie Wedhäll beskedet att få läsare klagat efter att de infört hennes serie. Det skulle vara ett gott betyg.

– Jag kan inte göra en daglig serie. Jag har helt enkelt inte så många idéer, säger hon.

Artikelbild

| Humor och allvar. Manligt, kvinnligt eller mittemellan?

Det kräver mycket arbete att utifrån en idé berätta en historia i fyra små rutor. Den ska ha minimalt med text, helst ha en rolig poäng och vara fri från onödiga streck. Emelie vill gärna få in ett budskap i historien.

Många av hennes strippar behandlar ämnen som manligt–kvinnligt, vänster–höger hjärnhalva och inlärningsproblem–dyslexi.

Artikelbild

| Peppar unga. Emelie Wedhäll vill sporra unga att inte sluta rita.

Det senare har hon gott om erfarenhet av från sin egen skolgång där hon sällan fick beröm utan snarare kritik för att hon stavade fel. Nu föreläser Emelie ofta i skolor och på bibliotek om inlärningsproblem och om hur hon tycker att dessa ska mötas.

– Jag menar att skolan måste uppmuntra barnen i stället för att knäcka dem, säger hon.

Det gäller inte minst i ämnet bild. Visst måste alla prova olika tekniker men i stället för att "öva skalor" och strikt följa läroplanen borde undervisningen ge båda hjärnhalvorna utrymme och ta mer hänsyn till barns olikheter. Alla är bra på olika saker, menar hon.

Just nu har Emelie en liten utställning av sina serier på Mjölby bibliotek och på bibliotekets familjelördag den 25 april ska hon delta, både med en serieworkshop för barn och med ett seminarium för föräldrar och deras barn om inlärningsproblem och dyslexi.

I sommar hoppas hon kunna ordna ett serieläger för ungdomar – bland alla fotbolls- och ridläger som redan finns. Där ska hon lära ut teknik och locka fram ungdomarnas egen stil. Livet måste inte alltid vara "a bitch".