– Det var sund kristendom och inga överdrifter, innerlighet och äkthet. Det gjorde intryck.

Vi möts på Hagby utanför Boxholm. Lisbeth Gustafsson, journalisten, författare, med mera, återvänder regelbundet och gärna hit till barndomshemmet.

Föräldrarna Elsa och Sven Gustafsson huserar i en nyare villa medan yngsta syskonet Lennart bor i den mangårdsbyggnad som Lisbeth växte upp i som lantbrukardotter.

– Är det något som jag har med mig härifrån så är det arbete. Arbete var själva livsvillkoret på gården. Jag har ingenting emot att arbeta intensivt.

År 1970 drog hon hemifrån till Uppsala för akademiska studier och idag bor hon sedan många år i Sigtuna tillsammans med maken Ulf Andersson. De har fyra barn, varav ett gemensamt, spridda över världen. Då är det en fördel att bo nära Arlanda...

Lisbeth, som blir pensionär nästa år, slets mellan religion och samhällsfrågor under studieåren. Hon läste ihop till en fil kand i religionskunskap, historia och filosofi. I övre tonåren hade det funnits prästfunderingar men tidsandan, framför allt i universitetsvärlden i Uppsala, talade inte för detta. Lisbeth blev istället journalist.

Via Västerbottens Folkblad och Nordnytt kom hon till Aktuellt och blev politisk reporter och arbetsmarknadsreporter. På Aktuellt jobbade hon bland annat ihop med de legendariska tre O:na (Lars Orup, Åke Ortmark, Gustaf Olivecrona).

Hon blev vidare kollega med Lars Björkman och mer än så. Lars Björkman dog hastigt strax innan de skulle gifta sig. Det kom att påverka Lisbeth mycket och bidrog till att hon senare lämnade nyhetsjournalistiken.

Hon ville ägna sig åt mer djupa livsfrågor och även om hon haft Svenska kyrkan som arbetsgivare, direkt eller indirekt (Sigtunastiftelsen), under många år, så har det inte heller senare i livet blivit aktuellt att läsa till präst (Lisbeth är däremot utbildad själavårdare och retreatledare).

– Nej, jag tror att jag gjort mest nytta som journalist och moderator och i andra roller, men lite barfotapräst har jag varit.

– Som samtalspartner i livsfrågor är det för somliga en fördel att möta en människa som inte har prästkrage. Möter de en präst tycker det att de måste ta ställning till hela kyrkan.

Vi återvänder till söndagsskolan. Lisbeth började i den som femåring. Mamma Elsa, engagerad centerpolitiker i många år och Lisbeths främsta förebild, cyklade dit med både Lisbeth och hennes ena syster IngBritt på pakethållaren.

I söndagsskolan berättade tant Karin, Karin Svensson från Frälsegården, med hjälp av planscher så livfullt och engagerat att när Lisbeth som vuxen kom till Israel kändes det som att hon redan hade varit där.

Lars Andersson var en söndagsskollärare som Lisbeth fick när hon blev lite äldre och som hon minns med lika stor värme.

– Söndag efter söndag stod här en vuxen bonde från byn och bad för oss mer eller mindre stillasittande barn med sina grova händer. Det skapade en sorts trygghet.

Vad Lisbeth Gustafsson kunde minnas gick så gott som alla traktens barn i denna söndagsskola. Hon beklagar att söndagsskolorna nu nästan alla är borta.

– Kunskaperna om kristen tro och religion håller på att försvinna från vårt samhälle. Jag är absolut inte ute efter att människor ska bli mer religiösa, men vi behöver tillgång till ett djupare språk och mönster för vår livstolkning när livet prövar oss.