En staty av en G-klav i någon av stadens rondeller, det föreslår Owe Köhler i ett medborgarförslag. Den snirkliga symbolen är menad att uppmärksamma kommunens musikliv.
– Jag tycker att Mjölby är en så fin musikkommun, dels med tanke på vad musikkåren och ungdomsmusikkåren har presterat i tävlingar. Trots att det är en småstad så är musiklivet på väldigt hög nivå, det tycker jag inte att kommunen har visat upp riktigt ordentligt, säger Owe Köhler.
Själv startade hans musikaliska saga i 40-talets Överum. Där satt barnen med pjäxor och skidbyxor i klassrummet för att stävja kylan. De som hade tur var placerade nära kaminen i hörnet. På första bänkraden satt Owe som på frökens inrådan skulle sjunga a capella. Han sjöng:
'Jag är den glade vandraren, jag sjunger var jag går'
Långt senare efter att den ljusa barnstämman ton upptäckte han att musiken ekat inom familjen ända från 1800-talet.
– Jag har släktforskat och i 1800-talet hittade jag en känd musiker, min mormors farfars far, han hette Johannes Retzman och skrev polskor. Han finns till och med på Spotify.
Själv vet inte Owe om orkestern Bergstens 9, där han spelar bastrumpet och sjunger, finns på Spotify. Däremot på Youtube. Orkestern skapades av Stig Bergsten 1961 med sloganen "Folkmusik för fullvuxna".
– Nästa år ska vi fira 60-årsjubileum. Jag brukar skryta lite och säga att det är Linköpings äldsta verksamma orkester.
Under flera decennier som musikant har Owe Köhler spelat på scener från Skånegränsen i söder till Filipstad i norr. Han har varit förband åt dåtida idoler som Lill-Babs och Owe Thörnqvist – som värmde upp med att spela golf från scenen innan publiken kom – och som 16-åring träffade han sin framtida fru Gerda på dansbanan.
Men det är inte bara det musikaliska intresset som kan stå symbol för hans egen resa och G-klaven i rondellen. Även i en eventuell tillverkning av plåtverket går det att hitta symbolik, återigen både hos Owe och släkten.
– Urfadern Köhler var förmodligen en invandrad tysk smed, eller valonsk, och kom till Hellestad utanför Finspång på 1400-talet. Louis de Geer tog då hit massa yrkesfolk från Lierse i Belgien.
Även Owe arbetade inom industrin. 1961 kom han till Linköping för att studera och 1974 flyttade han till Mjölby för att arbeta.
– Jag blev headhuntad till BT, nuvarande Toyota. Så jag jobbade där i tolv år innan jag blev vd för ett företag i Linköping som sysslade med mjukvara. Idag är jag pensionär men fortsatt styrelseordförande i Specab, och jag har kvar känningar inom branschen.
Känningar som kan användas för tillverkning av rondellstatyn. Han erbjuder kommunen sina tjänster, ideellt, för att inte projektet ska kosta så mycket och han har redan spånat på hur symbolen kan byggas.
– Heliga Birgitta som står staty på bergshällen vid Boxholm är tillverkad i cortenplåt. Den plåten rostar på ytan och sedan rostar det inte mer, så om man tillverkade G-klaven i cortenplåt skulle det inte behövas något särskilt underhåll.
Vart den roströda G-klaven ska stå har han inte kommit fram till. I medborgarförslaget skrev han Svarvargatan men "vid närmare eftertanke" kanske den kan stå vid polishuset eller mitt inne i stan. Storleken på symbolen är också det formbart efter kommunens önskemål.
– Den kan vara tre meter hög och stå på ett stativ eller så kan den bli sex meter hög och svetsas fast. Det går att lösa det mesta.