Sven, som är 84, har tagit hand om 81-åriga hustrun Svea sedan 2016 i deras hem i Mjölby. Men i höstas blev hon sämre och fick yrsel. Hon fick en korttidsplats och sedan 1 mars bor hon på vårdboendet Boken i Mjölby.
– Det blev till slut väldigt tröttande för mig att vårda henne. Så därför är jag nöjd med att hon fick den här platsen, säger Sven.
Sven tycker att hon har det bra där. Men i veckan kom kommunens besked att man tar försiktighetsåtgärder beroende på risken för smittspridning av coronaviruset. De boende på kommunens äldre- och vårdboende hör till de mest utsatta grupperna för att bli smittade. Alla besök stoppas och Sven får inte längre komma till Boken och hälsa på Svea.
Han pratar med henne varje förmiddag på telefon sedan i höstas, i onsdags var han senast uppe och hälsade på henne. Sedan i torsdags går inte det längre. Nu är telefonen deras kontaktväg.
Det är jobbigt för Sven att plötsligt ha blivit ensam i huset. Och för Svea handlar det om en svår omställning att inte kunna bo hemma längre.
– Det värsta är att det blir så långa dagar, säger hon i högtalartelefonen när Sven ringer upp.
Men så lägger hon till att det snart är dags för fika i avdelningens matrum.
Virusutbrottet har nu gjort situationen än värre för dem. Sven säger att han har stor förståelse för kommunens beslut. Det handlar ju om att skydda de äldre.
Enhetschefen Catherine Stolfer Suneson menar att åtgärden är för att trygga de boende. Det är inte förbjudet för dem att gå ut.
Sven Fransson har förståelse för regeln. Svea kan dock inte själv gå ut.
– De har sagt att jag kan komma till receptionen på Boken och lämna in det om det är något hon behöver. Vid entrén får jag ringa på en klocka. Någon i personalen kommer då ut, berättar han.
Sven har packat en liten kasse till Svea. En bukett tulpaner, dagens tidning, några blåsippor han plockat och lite frukt. Han har skrivit en lapp som han lägger i: "Till Svea Bringemark. Kram från maken Sven".
Han ringer på klockan vid skjutdörrarna i entrén och får tala med en undersköterska som kommer ner så att han kan lämna över påsen.
Hon går in. Vi tar några steg ut på trottoaren och kikar upp mot Sveas balkong på fjärde våningen.
– Det är ju säkerheten som går först. Det är bra att de har stoppat besök. Vi har ju telefonen så vi kan prata varje dag, säger Sven och vänder hemåt.