I juni 2018 hotades Mjölby kommun att få betala 30 000 000 kronor i vite om inte något gjorts för att minska kväveutsläppen före sista december 2019. Och då hade ändå Mjölkulla reningsverk byggts om i omgångar för totalt cirka 70 miljoner kronor bara ett par år tidigare. Men det räckte inte. En anledning var att det var svårt att få igång den biologiska processen efter ombyggnaden samtidigt som Mjölbys kommun vuxit. En annan var att belastningen på reningsverket var ojämn.
– Vi hade haft mycket störningar och stora variationer över dygnet, berättar driftchefen Leif Andersson.
En del av den ojämna belastningen stod livsmedelsföretag i kommunen för. För att lösa en del av problemet med den ojämna belastningen har flera av företagen anpassat, och utjämnat, sina flöden sedan dess. Fortfarande finns det stora variationer över dygnet men efter om- och tillbyggnaden av reningsverket finns nu kapaciteten att ta hand om de ojämna flödena.
– Det är framför allt mellan nio och tio på morgnarna och mellan tre och fem på eftermiddagarna som belastningen är som störst i reningsverket, säger Leif Andersson.
– Det är också stora skillnader mellan helger och vardagar, säger processingenjör Katrin Norling som bland annat håller koll på hur mycket kväve och fosfor som kommer in i reningsverket.
I dag är hela det biologiska steget om- och tillbyggt. Den biologiska reaktorn där luftat organiskt material tidigare var blandat är idag uppdelad i två fack. I det första bryter en sorts mikroorganismer ner det organiska materialet och i det andra facket omvandlar en annan typ av mikroorganismer ammonium till nitrat.
– Det var ett ljushuvud som sett en slamsilo på ett lantbruk som kom på den här idén med en delad reaktor, säger Leif Andersson.
Även bassängerna där olika sorters bakterier bryter ner det organiska materialet har byggts om och till. Bakterierna lever på små plastcylindrar, eller bakteriehotell som Leif Andersson kallar dem.
– Det är för att skapa större ytor för bakterierna att sitta på som vi har dem, förklarar Katrin Norling. Då får vi plats med mer mikroorganismer och reningen blir effektivare.
För att reningen ska bli effektiv måste det vara en bra balans mellan det lättillgängliga kol som finns i avloppsvattnet och mikroorganismerna som renar avloppsvattnet från kväve.
– Det är en bättre mix i veckorna än på helgerna, säger Katrin Norling. Då får vi in mer lättillgängligt kol via avloppsvattnet som mikroorganismerna kan använda som näring vid kväverening.
Under helgerna kan kvävehalten öka i avloppsvattnet. Då kommer en mindre mängd lättillgängligt kol in via vattnet, vilket bidrar till att mikroorganismerna får näringsbrist vid kvävereningen.
– Då måste vi kompensera det genom att tillsätta mer etanol i sista kvävereningssteget, säger hon. Etanolen sätter fart på mikroorganismerna.
Det blev inga böter, ombyggnaden hann bli klar under 2019. 49 800 000 kronor har arbetet med att förbättra reningsverket, som fortsätter, kostat hittills. Just nu byggs en ny rötkammare. Den blir hälften så stor som den nuvarande som rymmer 1 600 ton rötslam.
– Den kommer att vara klar till sommaren men inte tas i bruk förrän efter semestrarna, säger Leif Andersson.
Vad står därnäst på tur?
– Vi har extremt hårda krav på oss när det gäller dricksvattnet. Men det finns alltid något att förbättra. Vi behöver bland annat minska användningen av kemikalier i avloppsvattnet och effektivisera energiförbrukningen, säger Leif Andersson.
– Kraven kommer att öka ytterligare på minskade utsläpp, tror Katrin Norling. De stora utmaningarna i framtiden blir nog hur vi ska bli bättre på att ta hand om läkemedel och mikroplaster.
Alla kan vi hjälpa till att minska utsläppen. Fortfarande hamnar alltför mycket som aldrig borde ha kommit till reningsverket där. I ett skåp i huset där cirka 7 000 kubikmeter avloppsvatten kommer in varje dygn finns en samling leksaker som samlats upp i första rensningen.
– De har nog hamnat där av oförstånd, tror Leif Andersson. Värre är det med alla tops, tandtråd och hårbollar som folk spolar ner. De bildar knölar som fastnar i pumparna.
Mjölkulla reningsverk byggdes 1951. Tjugo år senare gjordes en omfattande ombyggnation med bland annat kemiskt reningssteg och utökade reningsbassänger som staten finansierade. Det var ett led i en stor satsning på utbyggnaden av kommunala reningsverk som resulterade i att sjöar och vattendrag blev märkbart renare på bara ett par år.