Det menar gymnasieläraren Marléne Stenman som engagerat sig i frågor om hedersrelaterat våld och förtryck av barn och ungdomar.
Det är två goda viljor som kolliderar. Viljan att visa tolerans och förståelse för värderingar som är kopplade till andra kulturer å ena sidan, och å andra sidan att vi måste skydda barn och unga vars frihet begränsas, kränks, eller i värsta fall utsätts för våld.
Marléne Stenman säger att hennes engagemang bottnar i att hon i sitt arbete som lärare möter unga som av sin familj, släkt eller bekanta kontrolleras och hindras från att leva i frihet. De kan ha utsatts för våld eller hot om våld om de bryter mot reglerna.
– De berättar att de inte trivs med sitt liv, att de vill bryta med sina familjer. Vi måste ställa upp för dem, ge dem stöd och skydd. Det krävs stora resurser för att ta hand om alla som behöver, säger hon.
Det gäller både pojkar och flickor, fast på lite olika sätt. För flickor kan det innebära att de inte får umgås med pojkar, att de måste bära täckande kläder, att de riskerar att giftas bort mot sin vilja med en man de inte känner.
– Det betyder att de utsätts för upprepad våldtäkt av sin make, säger Marléne Stenman.
Hon åker runt och föreläser. Nyligen blev hon tillfrågad från en förskola i Mjölby där personalen tycker att det är svårt att förhålla sig till föräldrars krav. Flickor tvingas bära slöja från fem–sex års ålder. De får förhållningsorder från föräldrarna att inte delta i vildare lekar.
Personalen undrar om de måste godta traditioner och normer som inte är förenliga med våra demokratiska idéer, till exempel om jämställdhet.
Marléne Stenman menar att man måste vara tydlig och säga ifrån. Slöjan är inte bara ett klädmode bland andra. Den är en symbol för kvinnoförtryck, menar hon. Om vuxna kvinnor vill ha slöja är det en annan sak. Men barn ska inte tvingas.
Hon säger att hon får reaktioner på sin syn, en del undrar om hon är främlingsfientlig.
– Absolut inte, säger hon. Jag respekterar allas lika värde. Barnkonventionen går före hänsynen till olika kulturers normer.
Just nu utreder regeringen, på FN:s inrådan, om barnkonventionen kan bli svensk lag.
Marléne Stenman menar att det är allas medborgaransvar att anmäla kränkningar mot barn.
– Vi måste våga säga nej till förstörande beteende mot människan, säger hon och menar att det ska ske med dialog, kunskap och information.
I sin vardag på Kungshögaskolans gymnasium tar hon upp dessa frågor i undervisningen. Hon undervisar i pedagogik och etik för elever på barn- och fritidsprogrammet och på vård- och omsorgsprogrammet. Nyligen på kvinnodagen lyfte hon dessa frågor. Intresset och engagemanget är stort även bland eleverna, tycker hon.
För det är en jämställdhetsfråga och det är inte bara flickor som drabbas.
– Pojkar blir också bortgifta, trots att det är förbjudet i lag sedan 2014. De tvingas ibland kontrollera och bestraffa sina systrar, kusiner eller bekantas döttrar. Förtrycket är djupt rotat i gamla traditioner och har inte med religion att göra.
Men om religionen i det sekulariserade Sverige blivit en privatsak, så genomsyrar fortfarande religiösa normer samhället, och när det gäller islam finns det som bekant tendenser att religionen radikaliseras och politiseras.
Hon samarbetar med organisationer som engagerar sig i frågor om hedersförtryck. Hon jobbar för att skolorna ska vara mer aktiva, till exempel genom Rädda barnens projekt ”Det handlar om kärlek”. Hon menar att det behövs en handlingsplan i kommunerna för arbetet mot hedersvåld. Hon har bjudits in flera gånger att prata om jämställdhet vid språkintroduktion för nyanlända.
– Som pedagoger måste vi våga säga stopp. Annars sviker vi ungdomarna.