Men det finns ingen liten specialgrupp för barn förrän de har blivit äldre. I Mjölby kommun finns det i dag särskilda undervisningsgrupper för barn som behöver det från årskurs fyra.
För Alva betyder det att livet ofta är ganska stökigt. Hon klarar sällan av att vara i sin klass för där är det för mycket ljud och för många barn, det blir kaos. Hon klarar inte samspelet med andra barn. Oftast sitter hon ensam med sin "resurs", en assistent, i ett eget klassrum för när Alva inte orkar med så blir hon aggressiv och arg.
Väldigt mycket ensam, men det kallas ändå integrering.
– Kanske tror politiker och myndighetspersoner att om vi behandlar alla elever lika så blir de också lika till slut? säger mamma Jenny Egerborn. Att det liksom blir rättvist? Men så är det inte.
För Alva hör visserligen till en alldeles vanlig första klass, men hon räknas inte bland kompisarna. Hon orkar inte gå på fritids för att gruppen är för stor och hon behöver återhämta sig efter skolan för att orka vara med på andra aktiviteter. När hon fyller år har hon ingen att bjuda på sitt kalas, och hon blir inte bjuden på någon annans kalas. Man får inga kompisar om man inte klarar det sociala samspelet.
– För dem som har någon sorts utvecklingsstörning finns särskolan, säger Jenny Egerborn. Men de här barnen är i en helt annan situation, de hamnar emellan. Jag tror inte att politikerna riktigt vet vad det handlar om, hur barnen har det, hur verkligheten ser ut.
– Medicin hjälper inte när barnen har dubbeldiagnoser, och det är vanligt, säger pappa Fredrik Egerborn. Som Alva. Får hon medicin mot adhd så blir autismen sämre.
Att Alva inte var riktigt som andra barn märkte föräldrarna ungefär när hon fick sin första tand och tandborstningen ledde till våldsamma raseriutbrott. Att ta på ytterkläderna var också en anledning till raserianfall.
– Samtidigt fanns det andra problem, berättar föräldrarna. Alva gick på Östergårdens förskola och den var ju mögelskadad, renoverades och var mögelskadad igen. Alva bytte förskola sex gånger.
I femårsåldern plockades Alva ofta ur barngruppen och hon fick vara ensam med en fröken. Tillsammans med andra barn kunde hon både spotta, slåss, sparka personal och vara riktigt elak.
– Särskilt mot dem hon tycker mest om, säger Jenny. Det var lätt att se att något var fel, så här brukade inte små söta flickor bete sig. Så nu gjordes utredningen som gjorde klart att det handlar om adhd och autism.
Redan nu sa föräldrarna att de inte ville att Alva skulle gå i den stora gruppen.
– Jag fick lämna jobbet och hämta hem henne ganska ofta, säger Jenny som är gymnasielärare i drama och religionskunskap men nu jobbar som församlingspedagog.
Eller gjorde, just nu är hon sjukskriven. Alva är i princip aldrig på fritids, mamma hämtar henne 12.50 varenda dag. Hon kan inte, hinner inte, orkar inte jobba.
– Stressen kring Alva är orimlig, säger hon. Redan när hon var 6 år blev hon avstängd från skolan ett par gånger för att hon var en "risk för vuxna och andra barn". Skolan har inte haft tillräckligt med resurser och lokaler för att hantera problemet.
– Elever som Alva kräver så mycket: enskild undervisning, eget rum, skilda raster. När hennes resursperson har varit sjuk så har jag fått ta med henne till arbetet, för det har inte funnits någon annan.
Men Alva är inte bara problem, det är viktigt att komma ihåg. Hon är också en vänlig, omtänksam, rolig och glad person.
– Hon är kramig och kärleksfull och hon VILL vara det, säger Jenny, det är ju det man önskar att hon fick möjlighet till. Med rätt förutsättningar är hon fantastisk: duktig i skolan, hon älskar att showa och dansa och sjunga, hon är jätteduktig på att måla och hon gör sånger och sagor.
Jenny och Fredrik Egerborn vill gärna ha besked från beslutsfattarna: hur är det tänkt att integrationen ska fungera? En del barn ned neuropsykiatriska funktionshinder kan gå i vanlig klass, men för andra fungerar det riktigt uselt.
– Vi vet att vi inte är ensamma om det här. Många barn i vårt kommun är hemmasittande för att lärmiljön inte är anpassad. Barnen integreras inte även om beslutsfattarna önskar det. De har rätt till stöd, förståelse och utbildning.