Förra året påbörjades SSPF i Mjölby. Metoden, som går ut på att skola, socialtjänst, polis och fritid samverkar, har spridit sig till fler och fler kommuner sedan 2007 och visat sig effektiv för att fånga upp barn och ungdomar som börjar halka allt närmre kriminalitet, missbruk eller andra sociala problem.
Arbetet börjar med att någon av samverkansparterna känner oro för ett barn eller en ung person. Det kan handla om skolfrånvaro, att inte uppnå målen i skolan eller att de plötsligt byter umgänge.
– En gemensam nämnare är att de ofta saknar en meningsfull fritid. Per automatik är de ofta lite röriga och utåtagerande, säger Ulrika Borg som är koordinator för SSPF i Mjölby.
– Att hjälpa dem in i lagsport eller till kulturskolan har varit en stor del i arbetet. Det är jätteviktigt att få känna en tillhörighet.
Sedan måste ungdomens vårdnadshavare ge samtycke innan SSPF kan börja utreda huruvida det finns något de kan hjälpa till med.
– Man kan se ett behov av att stötta föräldrarna i föräldraskapet. Om föräldrarna inte samtycker till stödet kan det vara svårt att jobba i SSPF.
Under året har tio personer mellan 10 och 17 år fått hjälp av SSPF. Utöver dessa har några fall har varit så komplexa att de måste gå direkt till socialtjänsten.
– Det har varit en salig blandning av normbrytande beteenden. Men man kan se att alla vill göra en förändring, säger Ulrika.
Av de tio personerna har fyra avslutats med bra resultat och två gått till socialtjänst. Fyra av ungdomarna jobbar vidare nu under sommaren med föräldrastöd och samtalsstöd från Familjeteamet eller MiniMaria.
Ulrika jobbade som polis i arton år innan hon började jobba inom socialtjänsten. När hon nu sitter i möte med familjer och arbetsgruppen – lärare, fritidsledare, polis och socialtjänst – ser hon att både barn och föräldrar blir hjälpta av samtalen.
– Barnen är ju nervösa. Det sitter rätt många vuxna på mötet, en polis i uniform till exempel.
Samtalen är en trygghet för barnen, menar Ulrika, men också viktiga för att SSPF ska kunna stämma av hur åtgärdsplanen fungerar. Åtgärdsplanen består av små läxor som barnet gör, lättuppnåeliga mål som att komma i tid till skolan varje dag.
– Barn som gör fel vill inte göra det egentligen. De vill vara snälla mot andra och duktiga i skolan, säger Ulrika.
Tryggheten som mötena ger tror hon beror på att de är ganska uppstyrda. Man pratar i en särskild ordning och man skäller inte. Efter det första mötet, där man pratar om nuläget och de problem som finns går man alltid snabbt över till att prata om framtiden i optimistiska ordalag.
– Det har varit ett lagom inflöde, även om man alltid vill hjälpa fler barn. Vi har kunnat jobba färdigt med varje individ, säger Ulrika.
Hur många barn skulle ni kunna arbeta med samtidigt?
– Tjugo ungdomar under ett år skulle nog inte vara ett problem men man väljer ju inte själv när det kommer in ett samtycke.
Efter ett år med arbetssättet märks att saker kan förbättras, tycker Ulrika, som socialtjänstens stöd till föräldrarna och att polisens tid används effektivare. Ibland är det också svårt att veta om en viss ung persons problematik faller inom ramen för SSPF.
– Man behöver ge det här lite tid. Om ett par år kommer vi kunna se vad vi kan komplettera med för att kunna hjälpa fler ungdomar, säger Ulrika Borg.