För ett år sedan drabbades Christer Öberg av en stroke. Han lider fortfarande av hjärntrötthet.
"Mindfulnessövningar hjälper mig att slappna av", säger han.
Om man lyssnar riktigt noga går det att höra ljudet från den mekaniska klaffen som Christer Öberg har inopererad i sitt hjärta.
Det pulserande ljudet påminner om hur livet förändrades och tog en ny vändning för Christer. För honom finns ett liv före och ett liv efter älgjakten i Lappland för ett år sedan.
– Jag är en aktiv person. Att sitta i soffan är inte min grej. Jag brukade träna fem dagar i veckan och hitta på saker med mina två barn. Vi bakade kakor eller åkte på skogsutflykter.
Christer är uppväxt i Norrbotten och är en van jägare. I september förra året hade han tagit flyget upp till Gällivare för att jaga älg. Efter fem dagar i de lappländska skogarna, utan att ha mött en enda människa, fick Christer syn på en älg.
– Jag sköt älgen och började plocka ur den. Det var ett tungt arbete eftersom den vägde mycket. När jag nästan var klar kände jag mig trött och att benen inte bar mig längre.
Christer samlade sina krafter, kröp över myren till sin packning och lyckades ringa till sin pappa och sin bror.
Efter en dramatisk räddningsinsats, över sju mil på fyrhjulig och i ambulans, kom han fram till akuten i Gällivare. Där konstaterades det att hans aorta var trasig.
Christer Öberg jobbar som idrottslärare på Lagmansskolan. Han arbetar 25 procent just nu.
"Det var viktigt för mig att komma tillbaka till arbetet. Det ger mig mycket, men jag blir väldigt trött när jag kommer hem."
– Jag hade fått en stroke. Jag kunde inte prata och kände inte min vänsterarm. På akuten i Gällivare upptäckte de att jag hade ett medfött hjärtfel.
Christer var så dålig att han flögs direkt till Umeå för operation.
– Det var värst för min sambo Julia. Hon blev skjutsad av en kompis i bil till Umeå mitt i natten. Det var en oviss resa. De hade sagt till henne att min arm var körd, men att de skulle försöka rädda mitt tal.
Innan stroken var Christer en aktiv person. Efter stroken tar vardagliga sysslor som att handla mycket energi för honom.
Ett år senare sitter Christer i soffan i sitt hem och berättar med egna ord. Talet är inte helt återställt, men armen fungerar som den ska.
– När jag vaknade upp efter operationen hade min läs- och skrivförmåga försvunnit, all engelska var borta och jag hade svårt att artikulera. Jag bestämde mig direkt att jag skulle kämpa mig tillbaka.
Redan på sjukhuset i Umeå lånade Christer lättlästa böcker och tränade talet genom att samtala med personalen och ringa till kompisar.
– Väl hemma i Mjölby handlade allt om att komma tillbaka. Veckorna efter var fyllda med rehab, prover, logopedbesök och tider hos fysioterapeuten.
Något som Christer ofta återkommer till är hans hjärntrötthet.
– Jag har en bytta med energi och innan stroken verkade den aldrig ta slut. Nu får jag hushålla med min energi. Om jag vill äta med barnen måste jag vila efteråt. Innan kunde vi ringa till kompisar och be dem komma över och grilla. Nu måste jag planera och se till att jag är utvilad innan vi får besök.
Christer Öberg i idrottssalen på Lagmansskolan.
För familjen har Christers stroke varit påfrestande.
– För barnen har livet blivit tråkigare. Eftersom jag inte kan köra bil har vi fått dra in på deras fritidsaktiviteter. Julia och min svärmor har dragit ett stort lass. Utan dem hade det aldrig gått.
I början av maj fick Christer en mekanisk klaff inopererad. Han är nu tillbaka till jobbet som lärare på 25 procent. Genom mindfulnessövningar och mycket vila orkar han med vardagen.
– Det enda positiva med stroken är att jag nu känner till mitt hjärtfel. Om jag inte skjutit den där älgen och upptäckt hjärtfelet hade jag med stor sannolikhet inte fått se mina barn växa upp.
Den 16 augusti i år började bockjakten och på något sätt slöts en cirkel.
– Jag hade längtat att få jaga igen och på premiären sköt jag en bock.