I Strålsnås och Åsbo fanns inte så mycket att göra på lediga stunder. Alla i kvartetten gick i Åsbo skola, och på kvällarna kunde man delta i barnkören.
– Alla ville vara med i kören när vi var små. Vi började till och med före skolåldern. När vi blev lite äldre plockade vår körledare Karin Wall- Källming ut oss fyra, berättar Lotta Dufmats.
Kvartetten de bildade vid fjorton års ålder döptes till Da Capo. Ingela Svensson, Linda Nordlund, Joakim Ragnar och Lotta Dufmats hade nu tagit ett gemensamt kliv på en lång musikalisk resa tillsammans.
Karin Wall-Källming, som är stiftsmusiker, hjälpte ungdomarna i många år. Hon gjorde specialskrivna arrangemang, och plockade fram musikmaterialet åt dem. Det var mycket barbershop och negro spirituals. Det var det som var inne då på 1980-talet. Uppträdde gjorde de framför allt i kyrkorna.
– 1988 startade vi ”Skratt-tv”. Det var vi och några andra ungdomar som satte upp en kabaré i Boxholms Folkets hus, berättar Linda Nordlund.
– Vi var bara fjorton år och satte upp en hel kabaré själva med musik, humor och dans. Vi frågade kompisar ifall de hade någon talang. Några körde nummer ur ”Galen-skaparna” och någon annan härmade en robot, berättar Ingela Svensson.
De fyra startade en showgrupp. I början på 1990-talet kom det stora lokala genombrottet när de vann region-finalen i folkparkernas talangjakt. Riksfinalen hölls i Göteborg.
– Det var stort. Det gick bussar härifrån med människor som ville se oss i finalen på Liseberg, minns Ingela Svensson.
I Göteborg kom de på tredje plats. Men uppståndelsen var ändå stor att de lyckas med bedriften att gå vidare till en finalplats.
– Det finns inte en hembygdsförening här omkring som inte vi sjöng i efter det. Vi uppträdde både på landshövdingsmiddagar och utanför Konsums entré, berättar Joakim Ragnar.
Åren gick. Tillsammans gjorde de nummer i Lokalrevyn i Motala och många krog-shower. Men en dag tröttnade de på varandra.
– Vi hade varit tillsammans sedan barnsben, säger Lotta Dufmats.
– Vi slutade utvecklas tillsammans, förklarar Ingela Svensson.
– Det blev bara jobbigt att träffas och träna, säger Joakim Ragnar.
– Vi ville olika saker, förklarar Linda Nordlund.
De fortsatte alla att sjunga. På var sitt håll.
Men nu repeterar de tillsammans igen för fullt. Man får känslan av syskonkärlek, när man ser dem tillsammans. De skrattar, busar och sjunger fantastiskt.
Da Capo repeterar inför krogshowen de ska ha om någon vecka på Parkhallen i Tranås.
Varför väljer ni att göra er comeback i Tranås?
– Det var på Tranås stadshotell vi hade vårt sista riktigt stora framträdande innan vi slutade, säger Joakim Ragnar.
Stadshotellet är för litet. Däremot tar Parkhallen 400 besökare. De hoppas på fullsatt.
Varför väljer ni att bara göra en föreställning?
– Det här är bara en kul grej. Men vi får väl se om vi gör någon mer show tillsammans, säger Ingela Svensson.
Det är dags för de fyra att fortsätta repetera. Men minnena från Da Capo-tiden är många.
– Vi var verkligen förvånade på riktigt att Malexander kyrka var fullsatt när vi var tonåringar, folk stod längs väggarna, och även utanför för att lyssna på oss. Herregud, vad var det som hände, frågar sig Ingela Svensson.
Ni som inte fick plats i kyrkan den gången, har chansen att se Da Capo nu.
Den 12 april uppträder ”Da Capo” med en krogshow på Parkhallen i Tranås.