Från vägen syns en inglasad veranda och innanför glaset skymtar en dörr. Bostad är hos familjen Stenberg på Vasavägen 19 i Mjölby.
Vi går in i vindfånget, förstugan. Där ser jag en antik paraplyhållare. Pernilla Stenberg öppnar svängdörrarna som är beklädda med sammet i framkanterna. Rakt framför mig reser sig en grön stor kakelugn som det eldas i. Vi står på trägolvet i hallen. Det är högt i tak, krönlister och rymd.
Väl inne i köket berättar hon om en tablå, en liten trälåda, på väggen. När det förr i tiden önskades något i ett rum trycktes det på en knapp. I lådan i köket ramlade det då ned en siffra. Varje rum hade ett nummer och då visste pigan vilket rum hon skulle gå till. I köket finns också ett skafferi och en järnspis. Mysigt.
Hjärtan över allt
Ett byggtema som går genom huset är hjärtan. Utvändigt på glasverandan. Invändigt vid trätrappan. Vi går upp till övervåningen och där finns en loggia, en inglasad balkong. På balkongen står det en grupp trämöbler som har utsnidade hjärtan. De är designade av byggnadsingenjör Eric E Gustafson som byggde huset för hundra år sedan.
Lövbacka är en glädje för familjen Stenberg och byggnadsvårdsintresset har vuxit.
- Vi läser mycket om byggnadsvård för att renovera på rätt sätt. Min farfar var målarmästare och han har hjälpt till. Pappa och hans bröder fick lära sig målaryrket innan de valde egna yrken. Vi har många i släkten att fråga om råd, säger Pernilla Stenberg.
Utvändigt är alla grusgångar och björkar kvar. Det som tillkommit är trädgårdsland, buskar, staket och garage. Till och med alla tegelpannor är i original.
- Än så länge har vi klarat oss genom alla stormar. Det finns ett par travar tegelpannor undanlagda, men hittills har de inte behövts användas, berättar Pernilla Stenberg.
- Det är en viss känsla i gamla hus. Det knakar i trappan och tjuter i fönstren. Fönstren är klistrade med fönsterremsor och det låter som när barnen tar ett grässtrå mellan tummarna och blåser, visar hon med händerna.
Hundra år gammal målning
På övervåningen passerar jag två vita kakelugnar. Det är spegeldörrar och fönstren är spröjsade. Vi går ned för trappan in i stora salen. Det första jag ser är ytterligare en kakelugn. Pernilla drar försiktigt ner rullgardinen i fönstret. På den är det en originalmålning som är omkring hundra år gammal. Det är en blomsterdekoration som är väl bibehållen. Linnegardinerna vid sidan om rullgardinen är vävda av Pernillas mor Yvonny och väggarna pryds av Pernillas oljemålningar. En konstnärlig släkt, tänker jag.
Trädgården är ett nöje.
- Vi är väldigt roade av trädgård. Pioner och lupiner är blomfavoriter även om Gunnar tycker att lupiner är ogräs. Det får du gärna skriva, säger hon kärvänligt.
- Jag fick lupiner av farmor och farfar när jag fyllde år och det är ett fint barndomsminne för mig.
Beatrice Persson