– Nu äger ju kommunen gallerian genom sitt fastighetsbolag, det SKULLE gå! I dag har vi en döende galleria, den skulle kunna bli en del av en levande stad, säger han.
Mjölby är en expansiv kommun. 30 000 invånare är nästa mål.
– Det kräver bostäder, förskolor, skolor och äldreboenden, säger Christoffer Sjögren, och med en så hög målsättning måste man planera ordentligt. Detaljplanerna måste vara klara i god tid. Annars hackar det i maskineriet.
Det gäller exempelvis det planerade äldreboendet i Mjölby, menar han. Planeringen stannar upp för att tomterna inte passar eller för att husen blir för dyra.
Christoffer Sjögren efterlyser också effektivare styrning i miljöfrågorna. Han vill se ett miljöutskott under kommunstyrelsen för strategiska frågor för alla nämnder och förvaltningar och så krävs ett övergripande styrdokument med tydliga målsättningar.
– Nyligen avsattes 500 000 kronor till enkla satsningar i de kommunala verksamheternas vardag. Det är inte mycket, men därigenom kan vi ändå göra saker som redan borde ha gjorts.
– Alternativet att INTE satsa på hållbarhet och miljöfrågor finns inte längre. Gör vi inte det, så behöver vi inte satsa på något annat heller.
Själv har han en rad konkreta förslag:
– Vi ska satsa på närproducerad och säsongsbetonad skolmat. I Mjölby är det potatisvecka en gång om året och då är det närproducerat om gäller. Det borde vara tvärtom. En vecka per år har vi INTE närproducerat.
– Kommunen har satsat mycket på cykelbanor, men även här måste planeringen vara långsiktig. En cykelbana kan ju inte bara ta slut plötsligt, eller göra en lång omväg.
På landsbygden är nedlagda busslinjer ett problem.
– Man får vara lite innovativ. Kanske kan man fixa samåkning i en speciell app i mobilen? Satsa på centrala cykelstråk för att fånga in så många som möjligt?
Landsbygden måste leva, menar han, vi ska bygga samhällen som hänger ihop. Pendlingen är viktig för kommuninvånarna.
– Mjölby är en expansiv kommun, säger han, läget är perfekt.
Christoffer Sjögren växte upp i ett socialdemokratiskt hem där det pratades mycket politik och där solidaritet var självklart.
Men så var det en natt år 2012, en tid då Christoffer läste statskunskap vid universitetet. Han låg sömnlös.
– Jag måste göra något, kände jag. Så jag gick in på datorn och kollade olika partier. Det blev (MP). Klockan var 02.50 när jag blev medlem.
Han mailade gruppledaren och frågade hur kan kunde engagera sig, och det var början.
– Jag är en väldigt pragmatisk miljöpartist. Jag håller med om att vi måste göra stora förändringar fort, men man kan inte peka på andra och ställa krav utan att göra något själv.
Förklara.
– Jag instämmer i nollutsläppsmålen, till exempel, men det är omöjligt att få andra att lyssna om vi inte håller kontakt med verkligheten. För hårda krav skapar bara polarisering och missnöje.
Själv är han lite mer vänster än höger.
– Det finns gränser för hur stora vinster man ska kunna göra i välfärden. Men jag ser ingen anledning att förbjuda privata utförare. Problemet är att kommuner är dåliga på upphandling, där behövs tydliga avtal och god kontroll.
Han kan tänka sig olika samarbetspartners efter höstens val.
– Jag vill jobba med miljöfrågor och kan samverka med alla som erbjuder det – utom SD, eftersom vi värdegrundsmässigt har motsatt syn i allt för många frågor.
