Det är betesdjuren som har gjort det här landskapet inbjudande för en picknick. De jobbar hårt som naturvårdare innan de kröner karriären med att lägga sig på våra tallrikar.
Det är backigt och stenigt mellan de högväxta gamla enbuskarna och ett och annat nyponsnår. Alla stenrösen vittnar om att det en gång varit odlingar däremellan.
– Det skördades nog både havre och vete här en gång, säger Claes-Erik Svaton och pekar på några fläckar där det är något mindre stenigt.
Det är han och hans familj som äger Stämma gård där 23,1 hektar betesmark blivit ett naturreservat. Redan 1978 skrevs avtalet om att bevara naturen.
– Det kom en man från länsstyrelsen och tyckte att hagen borde skyddas. Det gick får och betade här då, minns han.
Gården har anor. Claes-Erik har inte gjort några djupare forskningar men han har varit på landsarkivet och kollat hur det var med befolkningen i området på 1800-talet. Han fann att år 1890 bodde det 120 personer i Stämma. Det låter som en hel by.
– Gården med sina 350 hektar hade 19 torp. Det var nog många barn i varje, säger han och visar på väggen i hans arbetsrum där det sitter en karta över ägorna. från 1850. Det är svårt att känna igen sig. Landsvägen är helt omdragen. Då gick den rakt över gårdens ladugårdsplan.
Tre av torpen finns kvar, resten kan urskiljas med lite god vilja som husgrunder. Torpen är numera avstyckade och ägs av folk som vårdar och rustar upp dem. I soldattorpet Rosenlund har ägaren forskat på det indelta systemet och satt upp skyltar på gaveln: "No. 4 Kongl, 1-taLifgrennadier Regementet Stångebro Comp. No. 138".
I torpet Stareberg, strax intill, bodde skomakaren som påstås ha spottat så mycket snus i hörnet av stugan att det bildades ett berg.
Gården Stämmas mangårdsbyggnad revs 1962 och ersattes med ett bostadshus på södra sidan av vägen. Strax intill hade skolan stått, och hundra meter bort fanns ett brännvinsbränneri, dess grund kan tydligt ses fortfarande. Claes-Erik tror att det revs på 30-talet.
Det var då på 30-talet som hans morfar, lanthandlaren i Gullringen, förvärvade gården Stämma. Det var inte den enda gården han köpte, så hans handel måste ha gått bra. Han hade fem barn som han ordnade det för, Stämma blev Claes-Eriks mors lott.
– Det är framför allt en skogsfastighet, med 300 hektar skog. Resterande 50 hektar är utarrenderade till granngården Hultekil på andra sidan kommungränsen, berättar han.
Om man tycker att namnet Svaton inte låter så östgötskt så har det också en förklaring. Farfar var utvandrad tjeck och drev en stenindustri i Landskrona. Claes-Eriks far utbildade sig till arkitekt i Prag och ritade stenhus.