Vi kör genom ljus grönska och böljande landskap. Våren har tagit fäste, det är bara några dagar kvar till maj. Vid vägs ände har vi nått Hogården. Här bor Anita och Rolf Hansen.
Anita, i stövlar med sippor och pärlhyacinter i ena handen och ett fast handslag i andra, hälsar oss välkomna. Hon ropar på Rolf. Innan hon hinner in med buketten för att sätta den i vatten går vi för att leta upp honom. Vi hittar honom i änden av en lång och vacker dubbel stenmur. Det har tagit sex långa år att bygga den och trots att den egentligen nått sin planerade längd kan Rolf inte sluta. Det finns fler stenar att gräva fram i trädgården, spränga med eld för att sedan pussla in delarna i muren.
– Muren har varit vårt privata gym i alla sex år, säger Anita.
Anita och Rolf gör våld på stenarna i trädgården.
– Det är en kamp mellan natur och kultur, säger Rolf.
Allt annat i hus och trädgård behandlas varsamt. Sparris, vinbär, jordgubbar, majs, squash och bönor odlas utmed hällar i öppen dag eller intill den solvarma muren på växtplatser valda för varje plantas behov. Gräsmattan där scilla, gullvivor och vårlök nyss hälsat våren välkommen har slagits med lie så fröna får chans att gro till nästa vårs blomning. Bara gångarna från hus till rabatter och det lilla hönshuset klipps med maskin.
De två faluröda torpen, ett med veranda prydd med modest snickarglädje, det andra med farstu bakom spröjsade fönster och med snickarglada vindskivor, var förr två ägor. Sedan början på 80-talet tillhör de båda Hogården och därmed paret Hansen. I det ena flyttade de in för snart 25 år sedan efter att ha haft det som välbesökt sommarställe sedan 1974.
Det krävdes en del insatser för att få huset att fungera för åretruntboende. Det hade visserligen redan byggts om och byggts till uppåt tio gånger sedan hammarslagen för första gången ekade härifrån genom Åsbodalen. Det var för drygt 300 år sedan.
Men det saknade indragen el och vatten. Isoleringen bättrades på och plankgolv togs fram. Toaletten inreddes med handfat och tvättmaskin, men mulltoa blev det av många skäl. Ett viktigt är, som med så mycket annat här hos paret Hansen, varsamhet om natur och miljö. Mulltoan ger fin jord till rabatterna.
Att ta vara på, det går som en röd tråd genom det liv som Anita och Rolf valt att leva. En byxa används först för besök i stan, sedan degraderas den till trädgårdsbralla och när den till sist inte längre duger till plagg rivs den till trasor och vävs in i en matta.
De shoppar aldrig för shoppandets skull, det handlas bara sådant som behövs. Om det fattas en planka eller bräda någonstans, utforskas först möjligheten att ta vara på något som redan finns hemma. Kanske måste det sågas eller hyvlas till för att passa, men hellre det än att köpa nytt.
Lite motvilligt lämnar vi den soliga trädgården för att gå in i parets senaste renoveringsobjekt. Efter att ha passerat den lilla hal len kommer vi in i ett ljust kök med en stor vedspis med tillhörande vedeldad ugn.
På övervåningen har rummen inretts för att ta emot pensionatgäster. Detta är framför allt Anitas projekt. Här i pensionatet bor också deltagare i de kurser som Anita håller i allt från växtfärgning till osttillverkning. Varje månad har sitt tema.
Vi knallar över gårdsplanen. Nu äntligen får sippor och pärlhyacinter vatten. Vi har kommit in i boningshusets kök. Här sprider vedspisen värme och en svag doft av rök. Detta var en gång det modernaste köket i bygden. Det var först om att få en vedspis installerad. Innan dess lagades mat över öppen eld. En revolution för dåtidens husmor större än den då diskmaskinen långt senare blev var mans egendom.
Anita lägger på lite mer ved och låter vattnet koka upp i kastrullen, sedan brygger hon kaffet i en gulemaljerad panna. När kaffet är klart har vi hunnit göra husesyn med Rolf. Vi har bland annat besökt Sventekammaren som fått sitt namn av en olycklig och pank bonde. Han hängde sig här i kammaren efter att ha sålt sin häst på Skänninge marken och supit upp pengarna.
Vi konstaterar att Svente måste varit ganska kort. Det är lågt i tak.
Farstun är väl försedd med fönster. Här odlas små plantor i värmen. Det är en av vårens första riktigt varma dagar.
Vid ett bord som flyttas från plats till plats i trädgården allt efter krav på sol eller skugga, dricker vi av kaffet och får nybakade bullar till.
Porslinet klirrar sövande i solen.