Ibland syns inte Birgitta Dahl alls på sin kolonilott i Egeby koloniförening. Den ser inte ut som andra lotter på området. Den är som en djungel. Ändå har hon inte haft den längre än sju-åtta år, säger hon.
– Det är visst gammal sjöbotten här. Det växer bra i lite sandig jord. Och skyddat läge är det ju, berättar hon när hon hört mitt rop och kommer fram ur den täta grönskan.
Förra året utökade hon sin koloni med granntomten. Då var den helt ren. Nu ser den ut mer som en normal kolonilott, med ett pyttelitet skjul i hörnet, perfekta grönsaksodlingar och blomrabatter där ogräset ryckts upp innan det hunnit tänka tanken.
Om man säger djungel så är det ju inte riktigt sant, för det handlar inte alls om att växter fått växa okontrollerat till snår. Allt är uppdrivet av Birgitta. Smala stigar med trästavar som beläggning vindlar genom växtligheten i japansk stil. Överallt möts man av Birgittas hemgjorda figurer i gjuten betong eller format hönsnätt.
Alla växter har förstås namn och Birgitta kan alla: skenkamelia, kryddbuske, död mans fingrar, trädlilja, ormhassel, kameleontbuske, klöveralm, dagöga.
När allt hade växt upp blev det "lite trökigt", säger Birgitta. Det var därför hon utvidgade med en lott till.
– Jag kan inte bara sitta och glo.
I centrum av området finns en öppen plats, där föreningen ordnar grillfest. Varje förmiddag och eftermiddag är det fikasamling för dem som vill. Tre damer, Marita, Tina och Ingabritt, sitter i skuggan under björkarna mitt på plan och vilar.
– Det är jättetrevligt med koloni. Som terapi. Vi har mycket gemenskap och pratar potatissorter, säger Tina som sitter i föreningens styrelse.