Videon är inte längre tillgänglig
Klockan är tjugo över ett på tisdagsnatten. Nästan alla fönster i stan är släckta. Inte en själ rör sig i Mjölby centrum. Men plötsligt som på en signal kör den ena efter den andra högerstyrda bilen in på Magasinsgatan. SMS:et har kommit om att tidningsbilen är på väg. Elenor Knutsson som är först på plats börjar köra ut tidningskärrorna från den pyttelilla lokalen.
En kvart senare är det febril aktivitet och lätt kaotiskt i och utanför lokalen. Omkring 15 tidningsdistributörer (som det numera heter) lastar in tidningsbuntar i bilar och på cykelkärror. Nu tillkommer lådorna med post som sorterats hos NTM i Linköping.
Jag får en packe Corren i knät när jag sätter mig till vänster i Elenors bil. Framme i vindrutan har hon radat upp de andra tidningarna: DN, Hänt i veckan, Svensk damtidning, TV-guiden. I dörrfickan och i ett fack framför mina knän ligger det brev. Elenor är numera inte bara tidningsbud utan även brevbärare.
Vi åker iväg mot Miskarp, Hallevadet, Horsköpet, Ljuna och Beletorp på vägar som jag inte ens visste fanns. Många hus på landet har utelampor tända även mitt i natten men höstmörkret är här och bilens digitala termometer visar sex plusgrader.
I veckan började tidningsbudet köra post från Bring. För ett år sedan startade man med att leverera all kommunens post ut till invånarna, nu tar man alltså ytterligare ett steg, så bli inte förvånade om det kommer brev i postlådan mitt i natten eller tidigt i ottan.
Elenor Knutsson och områdescheferna Solveig Nyström och Tomas Lindmark har suttit dagtid en god del av sommaren och planerat för starten av postutdelningen – vid sidan av att de kör ut tidningar på nätterna.
– Det har varit mycket jobb, men jag tycker inte att det varit för stressigt. Det har varit väl planerat, säger hon.
D har fört in alla adressater – alltså inte bara Corren- och MVT-prenumeranterna – i datalistorna. Ibland har man fått ge sig ut på fältet för att kolla var folk bor. Distrikten har fått göras om på flera ställen. Mot att buden tidigare fått mindre jobb i takt med att papperstidningen tappar prenumeranter så blir det nu ökad arbetsbelastning. Ingen vet hur mycket. Det beror på hur många försändelser det blir.
– Jag tror inte att det blir jobbigare, om bara sorteringen funkar som den ska, säger Elinor.
Breven är inte med i budboken där alla Correnprenumeranterna ligger i rätt ordning med uppgifter om vad de ska ha i sina lådor. Budboken är numera digital och sitter i en hållare intill ratten. Efter varje gång Elinor lagt en tidning eller ett brev i en låda skrollar hon fram nästa stopp på turen. Eventuell post måste hon ha koll på. Ibland är det tätt mellan husen så att hon – trots nattkylan – behåller rutan nervevad. Ibland är det kilometer. På många ställen på landet sitter lådorna samlade på rad. Bilen har automatlåda men det är många saker som hon ska sköta samtidigt. Prenumeranternas lådor har hon god koll på, men de andra kan vara svårare.
– Vad står det på lådan, säger hon och måste titta en extra gång innan hon lägger i ett brev.
Tre skrämda harar, ett rådjur och en grävling senare blir jag avsläppt på Magasinsgatan igen. Hon fortsätter rundan mot Hogstad och Väderstad.
– Jag gillar det här distriktet, även om några av vägarna är gropiga. Jag skulle gärna bo här själv, säger Elenor som egentligen har ett distrikt i stan som sitt eget, men ofta hoppar in på andra, som nu när ordinarie distributör har semester.