– I juli är det som en djungel här. Då ser ni mig inte för all grönska, säger Birgitta Dahl.
Det är första dagen för henne på kolonilotten. Solen skiner. Fåglarna kvittrar. Blommor knoppas. Våren kanske är här.
– Kolonilotten betyder allt. Annars skulle jag få abstinensbesvär. Det är det här man lever för nu för tiden, säger hon.
Tidigare bodde Birgitta i ett litet rött hus med en stor trädgård med små slingriga gångar, omgärdade av vackra blommor.
– Det var mycket snö de sista vintrarna ute på landet. Det var i grevens tid jag flyttade till lägenheten. Nu när jag har krämpor både i ryggen och i mina knän är det bra med bara en kolonilott. De finaste växterna från trädgården tog hon med sig till kolonilotten.
– Ju mer jag hinner nu, desto mindre ogräs kommer senare. Den bästa tiden är nog våren, lite längre fram, när det börjar komma upp mer ur jorden. Innan det blir så där hett, tycker Birgitta.
Hon vilar mot den röda friggebodsväggen med näsan vänd mot solen. Ovanför hennes huvud sitter en betongtavla på fasaden, tavlan har hon gjort själv med texten, Odla hopp, skörda lycka.
– Jag såg en bok en gång med titeln, Mannen som odlade hopp och skördade lycka, det är väl fint sagt, det fastnade, säger hon.
Odlar du grönsaker?
– Nej, det är för mycket jobb med grönsaker, man måste vattna så ofta. Det lilla jag äter kan jag köpa i affären. Men, krusbär har jag.
Umgås du med andra här på kolonin?
– Ja, ibland ropar jag till grannar. Kom och stör mig lite nu. Då tar vi en paus i påtandet, berättar Birgitta.
Mellan hennes trädgårdsland är det små fantasifulla gångar. Några med stora fötter gjorda av betong, på ett ställe kliver man på sköldpaddor i gjutjärn.
– I år är vintergäcken 1,5 månad tidig, berättar hon.
Sedan 1960-talet har Birgitta fört anteckningar i en liten fickalmanacka om sina växter.
– På vintern brukar jag göra fotocollage på alla blommor jag fotograferat i mina trädgårdsland. Det är inte många dödperioder man har i alla fall, säger hon.
Saknar du din trädgård?
– Nej, jag är inte sådan, allt har sin tid. Jag brukar aldrig gräma mig för något. Det är lättare att hålla fint när man har litet. Bara gå och pyssla lite. Just i dag blir det väldigt lite. Vi får hoppas att inte vintern kommer tillbaka nu, säger Birgitta.
Snart syns hon inte, när växterna grönskar i sommar.