Inga-Lisa bor i en lägenhet i före detta Kungshöga servicehus. Hon är en av tre personer i Mjölby som testar kommunens projekt Nattfrid, nattövervakning med kamera.
Längst upp i hörnet intill garderobsdörren i hennes sovrum sitter den monterad, den mörkerseende nattkameran.
Det är det enda som skiljer hennes bostad från många andra äldres. Överallt står inramade foton på barn, barnbarn och det hittills enda barnbarnsbarnet.
Välfärdsteknologi kallas det och inbegriper även digitalisering av trygghetslarm och nyckelfri hemtjänst.
– Vi gick ut till 40 brukare som hade nattillsyn och frågade om de var intresserade att prova. Fyra svarade ja, berättar Mattias Jesmin, som ansvarar för utvecklingsfrågor på socialförvaltningen.
Just nu är det tre som har kamera. Försöket har pågått ungefär en månad av tänkta sex. Därefter ska det utvärderas, eventuellt förlängas och utvidgas.
Mattias Jesmin tycker att det fungerar bra. 89-åriga Inga-Lisa Andersson har heller inga problem med att vara övervakad när hon sover.
– Förut kom nattpatrullen och smög in här men då tycker jag att det här är bättre, säger hon.
Det handlar förstås inte om att bli filmad hela natten. Inga-Lisa får tillsyn två gånger per natt, klockan två och klockan fem. På dessa överenskomna tider öppnar personalen i nattpatrullen kameran och kollar så att Inga-Lisa sover och att allt är lugnt. Skulle hon inte ligga i sin säng så väntar man tio minuter och tittar igen. Hon kanske bara har gått upp på toa.
Skulle det vara något som inte stämmer så åker patrullen hem till henne.
– Kameran kan inte ersätta omvårdnad. Det handlar bara om nattillsyn. Vi tror att det här är bättre och lugnare för den boende än att personal kommer och smyger in på natten, säger Mattias.
Men visst finns det ett motstånd, erkänner han. Det är nytt och tekniskt och kan uppfattas som övervakning. Eller att kommunen vill spara på de gamla.
– Jag tror att många vill ha det som de haft det. Det handlar om attityder. De vi kan inrikta oss på att informera är de som ännu inte behöver nattillsyn, men som kanske kommer att behöva det framöver, tror Mattias Jesmin.
Inga-Lisa tar det nya med jämnmod. Hon har lite svårt att gå, men lever ändå ett förhållandevis aktivt liv. Nästan varje dag tar hon hissen ner till gemenskapen och aktiviteterna. Hon går på gymnastik. Varje lördag löser hon melodikrysset i radio ihop med några vänner. Maten kommer i lådor från servicehuset Boken och hemtjänsten dyker upp flera gånger om dagen och hjälper henne. På nätterna sover hon bra fram till femsnåret då hon ibland ser att det blinkar till i kameran.
Mattias Jesmin menar att den här teknikutvecklingen är nödvändig. Vi blir fler och fler äldre som behöver vård och tillsyn. Samtidigt är det svårt att rekrytera folk till jobbet att sköta de gamla. Det kommer att pressa upp skattetrycket om vi ska har råd med omsorgen. Tekniken kan hjälpa till.
– Det finns inga direkta planer just nu på att utvidga. Men vi kommer att föra diskussioner om att utveckla välfärdsteknologin. Det kan handla om att ha dagtillsyn. Det finns teknik för social kontakt via tv:n.
Man kan alltså tänka sig ett slags skype-samtal mellan brukare och vårdare. En pratstund via en nättjänst. Kanske i mer lugn och ro än i dag när hemtjänsten måste hasta vidare till nästa på listan.
Inga-Lisa känner sig inte störd av ögat som kikar på henne på nätterna.
– Man får finna sig i att det är så nuförtiden, säger hon.