Påskhelgen ses som startskottet för kaféets högsäsong. Skillnaderna mellan antalet besökare under sommar kontra vinterhalvåret är stora. "Det är som natt och dag" berättar Erika.
För ganska exakt två år sedan slog det franskinspirerade kaféet och crêperiet Oui upp portarna vid Albackens trafikplats, en kort avstickare från E4:an utanför Mjölby. Ägaren Erika Wessbo hymlar inte med att det varit tufft att starta upp verksamheten i en konstant skakig ekonomisk tid.
– Först nu känner vi att vi är etablerade. Nu står vi med två fötter på marken och kan säga att vi överlevde den sköra uppstartsfasen.
Men det har inte varit en dans på rosor.
– Vi har hoppats att det skulle lätta med exempelvis priserna på kaffe och choklad som vi använder mycket. Men det gör ju aldrig det, utan det blir snarare ännu högre. Så det är en utmaning, men det ska gå. Vi säljer inte teknik till USA så vi borde klara oss.
Förutom matmarknader anordnar de även olika temakvällar så som exempelvis vin- och bubbelprovningar. I framtiden finns planer att arrangera konserter.
– Planerna finns. Men då behöver vi få in lite mer kapital. Vi har alltid haft en tajt ekonomi. Det är först nu vi kan börja tänka på nästa investering eller satsning.
Erika berättar om de tuffa första åren. "Det har ju varit rekord i konkurser och det är såklart en tuff tid att starta i."
Tredje maj anordnas vårens matmarknad där lokala producenter visar upp sina produkter. Det blir den tredje marknaden som kaféet arrangerar.
– Så vi är inte lika nervösa att det inte kommer komma folk. Det vet vi nu att det gör. Kanske är det för tidigt att säga men det har börjat bli en liten tradition, berättar Erika.
De som varit på någon av de föregående marknader kommer känna igen sig även i år. Förutom några nyheter är flera av utställarna återkommande.
Erika Wessbo och Therese Andersson ser stora fördelar med kaféets läge. Detta då de tror att det krävs mycket för att en person som inte är från Mjölby ska vilja åka in i stan för att exempelvis plocka upp en kartong ägg. "Så det skulle vi vilja utveckla ännu mer. Men visionerna finns, vi vill göra mer. Vi har bara kommit halvvägs."
Om man leker med tanken att kaféet hade legat en avfart längre söderut på E4:an hade de varit placerade vid en av regionens, om inte en av Sveriges, mest besökta trafikplatser. Men det är inget som Oui grämer sig över.
– Det känns bra att inte vara Viringe, vi är Albacken. Vi är ett alternativ för en målgrupp som tycker om lokalt producerat och hållbart. De kanske inte ens vill köra av vid Viringe som en ståndpunkt.
Therese Andersson fyller i.
– Vi är lite undangömda så vi får satsa på att bli en destination på ett annat sätt. Men det behöver inte vara en nackdel. Här ute stör vi ingen. Vi hade kanske inte kunnat anordna matmarknaderna om vi legat någon annanstans.
Även om kaféet har ett tydligt Frankriketema har det i inredningen funnits inspiration från centralafrikanska mönster och färger. Anledningen till det är att Erika är född och till stor del uppvuxen i Kongo (både Kongo-Kinshasa och Kongo-Brazzaville).
Men den undangömda tillvaron kräver att istället för stora billboards så behöver de synas i bruset på andra sätt. De förklarar att de bland annat använder sociala medier för att locka folk. Men de har också en mer analog marknadsföringsstrategi.
– Vi kallar den smultronställemetoden. Har man hittat ett smultronställe så vill man berätta om den för andra man tror kommer gilla det. Vi hör ofta att folk säger att de blivit tipsade om oss från vänner och familj, och det är ju det allra bästa sättet att locka besökare tycker vi, berättar Therese.
Erika Wessbo har tidigare erfarenhet av att starta ett nytt kafé från grunden. Hon var bland annat en av de som startade Babettes i Linköping.
Konkurrensen längs vägarna är stor med varumärken som Oui inte kan vara i närheten att mäta sig med.
– Sverige har hamnat i en situation där det är extremt mycket kedjor längs vägarna. Vi har blivit så effektiva i vårt företagande att det bara blir kedjor som finns kvar, säger Erika Wessbo.
Hur vågar man utmana de stora, ofta globala, jättarna?
– Det gör man inte. Därför stod den här lokalen tom länge. Det är en korkad grej att göra.
Ändå gjorde ni det.
– Jag tror att är man på en roligare utflykt så vill man också äta på ett roligare matställe. Det finns olika inne i städerna, då tänker vi att det borde finnas olika längs vägarna också.