Birgitta Svensson fick ordning på sitt liv och sitt mående genom träningen i Mjölby budoklubb.
Allt var planerat in i minsta detalj. Birgitta Svensson tänkte avsluta sitt liv. Bara 25 år gammal.
– Jag hade skaffat tabletter och ordnat med en person som skulle ta hand om min hund. Jag hade skrivit ett brev och spelat in en avskedsfilm. Jag mådde psykiskt dåligt. Efter att min pappa gick bort orkade jag inte mer. Han var mitt allt och var den som stöttade mig när det var tungt.
Det är 15 år sedan nu. Idag ser Birgitta ljusare på sitt liv. Räddningen kom från ett oväntat håll.
Birgitta hade en orolig och stökig tonårstid. Destruktiva relationer och misshandel ledde att hon fick ångest och utvecklade anorexia.
Under skoltiden i Motala utsattes Birgitta för mobbning och hon fick gå i en speciell klass för att få hjälp och stöd. Det fungerade inte och hon slutade skolan.
– Jag sågs som ett hopplöst fall som inte gick att göra någonting åt. Under tonåren flyttade jag runt och bodde på flera olika platser.
Under en period bodde hon i Mjölby tillsammans med sin syster. Birgitta led av ångest och bulimi.
– Jag kunde inte jobba eller gå någonstans utan att det kändes som jag skulle dö. Under en dag kunde jag få mellan sex till trettio panikångestattacker.
Dräkten som Birgitta bär kallas för "gi". Den används traditionellt när man tränar och tävlar i karate.
En dag fick Birgitta se några personer som tränade utanför hennes fönster. Det var Mjölby budoklubb.
– Jag tyckte att det såg häftigt ut så jag sökte information på internet om klubben. Där läste jag att vuxna som har problem med sin kropp och som har svårt med andra träningsformer kunde komma till klubben. Jag har haft en dröm om att träna karate sedan jag var liten. Men min mamma tyckte att det var en pojksport och inget för mig.
Birgitta testade att vara med på ett gratis träningspass.
– Första gången kunde inte vara på mattan mer än 20 minuter på grund av ångesten. Men med tiden det gick bättre och bättre. Genom träningen har jag fått redskap att hantera mina problem. Jag har fått ett helt annat tankesätt.
Birgitta var 25 år när hon började med karate. Hon såg Mjölby budoklubb träna utanför hennes hus och blev nyfiken. Det är 15 år sedan.
Struktur, vänskap och tydliga regler, i kombination med hård träning har varit ett recept för Birgitta att växa som person.
– Vi lär oss respekt. På mattan är vi alla lika mycket värda och vi behandlar alla lika. Det vi lär hos här i klubben praktiserar vi även utanför. Klubben har ställt upp och hjälpt mig på så många sätt. Vi är som en enda stor familj.
Mjölby budoklubb bildades redan 1968 och är en av de äldsta karateklubbarna i Sverige. På klubbens hemsida kan man läsa att "Budo är den gemensamma benämningen på det fredliga utövandet av de gamla asiatiska strids- och försvarskonsterna."
– Vi börjar alltid ett träningspass med uppställning efter vilken grad vi har. Under ett pass övar vi tekniker, gör olika fys- och konditionsövningar. Vi gör också parövningar som hjälper oss att utvecklas. Passet avslutas med stretching och meditation.
Det bälte som Birgitta har är grönt.
Karate är en kampsport som räknas till den japanska budon. Karate finns i flera former och kombinationer. Den stil som medlemmarna tränar i Mjölby Budoklubb heter Kyokushinkai.
Johannes Asp sitter i klubbens styrelse. Han berättar att klubben för tre år sedan blev bestulna på en stor summa pengar.
– Vi blev utsatta för ett bedrägeri och pengar försvann från vårt bankkonto. Händelsen är polisanmäld och banken är inkopplad. Ingenting har hänt än, men enligt den information jag har fått är ärendet inte nedlagt.
Just nu städar Mjölby budoklubb ur lokalerna på Kungsvägen. I slutet av oktober hålls ett extrainsatt årsmöte. Därefter startar jakten på nya lokaler.
Klubbens ekonomi har varit dålig sedan de drabbades av ett bedrägeri och de tvingas nu lämna sina lokaler. Var Birgitta ska träna karate i fortsättningen är oklart.
Klubben har inte återhämtat sig efter bedrägeriet och nu tvingas de lämna sin lokal på Kungsvägen.
– Vi har kämpat för att få ekonomin att fungera. Vi har nattvandrat och tagit jobb via kommunen. De har varit tillmötesgående. Med inflationen har hyran stigit och nu gick det inte längre. Vi är tacksamma till vår hyresvärd som var beredd att avsluta kontraktet, trots att vi hade ett år kvar. Nu behöver vi inte gå i konkurs och kan fortsätta föreningen.
Förra fredagen hade klubben sin sista träning och just nu pågår städning av lokalerna. Planen är att ha ett extrainsatt årsmöte i slutet av oktober. Efter det startar jakten på en ny lokal.
– Utan klubben hade jag inte klarat av livet idag. I början var jag blyg och bad om ursäkt för allt. Efter sex månader tog jag mitt första bälte. Jag var så stolt, för det var första gången jag har klarat av någonting själv, säger Birgitta.
Birgitta berättar att det är fler vuxna och ungdomar som har fått hjälp av budoklubben att hitta sig själva. "Jag träffar föräldrar på träningarna som säger att deras barn är lugnare och sover bättre sedan de började i klubben."