Händelsen på tåget har fått Mikael Johansson att tänka om kring pendlandet: "Jag kommer inte att åka tåg så länge det är snö. Framöver kommer jag att börja ta bilen till Vikingstad, för det här funkar inte."
– Jag har aldrig varit med om dess like. Helt sanslöst, sjukt dåligt av Östgötatrafiken måste jag säga.
Mikael Johansson skräder inte orden. Vad som började som en vanlig måndag blev till en väldigt otrevlig förmiddag som han sent lär glömma.
Han tar tåget strax efter klockan sju från Motala till Vikingstad, efter att den tidigare avgången ställts in. Till en början går allt i princip som vanligt. Men en bit utanför Mjölby stannar tåget.
– Efter tio minuter så släcks hela tåget ner och då blir det helt svart.
För varje strömlös minut sjunker temperaturen i vagnarna.
– Det var svinkallt på tåget, så alla satt med jackor, mössor och vantar och allt sånt.
Samtidigt är det svårt att få reda på vad som händer.
– Det var ingen information överhuvudtaget, varken från tågvärd eller nån.
Passagerarna får vända sig till lokaltidningar som Corren och MVT för att få information, menar Mikael.
– Ena sekunden ska det komma nåt ersättningståg som vi ska få gå över till. Andra sekunden ska de komma dit med nåt bogsertåg. Tredje sekunden så säger de att det kommer bussar.
Runt 12.30 börjar tåget till sist rulla, till synes bogserat av ett annat tåg. Väl framme är det återigen svårt att veta vad som gäller.
– Det var ingen information när vi kom till Mjölby heller att ersättningsbussar fanns eller nånting, utan det var man tvungen att ta reda på själv.
Men vid det laget hade Mikael fått nog, och satte sig på nästa pendel tillbaka till Motala. Det hade varit en påfrestande förmiddag.
– Jag har en liten, lätt klaustrofobi också, och då är det värsta som finns att sitta fast. Jag har övervunnit det genom att försöka åka tåg mer och mer. Men det här, fem timmar och inte komma därifrån, det var inte det bästa för min del. Att sitta där och kallsvettas och inte veta nånting.
Han har varit i kontakt med Östgötatrafiken gällande ersättning, men fått beskedet att inga pengar kommer att betalas ut, vilket skapar frustration.
– Hade vi bara släppts av hade vi kunnat gå tio minuter till Mjölby, längre var det inte. Så nej, det är dåligt, katastrofdåligt.
Vyn ut från det stillastående tåget där Josefine Carlsson satt.
Josefine Carlsson satt på samma tåg som Mikael, och är liksom han frustrerad över bristen på information från ansvariga. Hon går första året på Birgittaskolan i Linköping, dit hon var på väg den här morgonen när tåget plötsligt stannade.
– De sa ingenting förrän efter en timme ut i högtalaren, och då berättade de att det var allvarliga fordonsfel eller nånting och att de skulle höra av sig när de hade mer information. Och det var den informationen vi fick, det var allt på fem timmar.
Väl framme i Mjölby tog hon en fullsatt ersättningsbuss tillbaka till Motala. Chauffören gjorde ett strålande jobb, menar hon.
– Han satt och drog skämt. Alla som gick på var ju astjuriga och trötta, alla ville hem, och han livade verkligen upp stämningen. En riktig stjärna!
Men att missa skoldagen innebär nu ett extra stressmoment för Josefine.
– Jag missade två viktiga prov idag.
– Så jag vet inte riktigt hur det kommer bli. Men jag har haft kontakt med mentor såklart, så får jag ta mer om det imorgon.
VR Sverige som kör tågen är självkritiska till hur situationen hanterades.
– Vi måste se oss själva i spegeln och vi ber naturligtvis om ursäkt för att vi inte agerade snabbare och hade bättre information på tågen, säger Christer Ekelund, VR Sveriges presschef.
