Vilken del av din historia får flest reaktioner?
– Det är nog flera fragment av de dramatiska händelser som jag gick igenom. Min flykt från gettot, genom kloakerna och mörkret är en av dem. Jag var utan mina föräldrar och bara fyra och ett halvt år gammal. Hur jag sedan ständigt var på flykt, på olika ställen under falskt namn. Jag var begränsad. Jag fick växa upp utan att kunna gråta eller bråka och jag kunde aldrig prata om mitt tidigare liv. Min mamma hittade mig på nunneklostret som jag bodde på nästan tre år senare. Hon hade befriats den 27 januari 1945 och det tog tre–fyra veckor innan hon hittade mig. Hon överlevde, men inte min pappa. Först var jag inte säker på att hon var min mamma. Varför började hon gråta när hon såg mig, borde hon inte vara glad att få återse sitt barn?
Är det svårt att berätta?
– Det är svårt naturligtvis. Jag återupplever bilder av det som har hänt. Det var 70 år sedan men det väcks till liv igen. I dag har jag egna barn och barnbarn. Ibland dyker hemska tankar upp. Vilka vuxna skulle kunna skada mina barn som jag skadades? Svaret är säkert många. Dessa idéer finns kvar. Nazisterna ville utrota ohyran och den ohyran var jag.
Hur kunde så många dras med?
– Nazisterna gjorde det på ett mycket effektivt sätt och på mycket kort tid. De var skickliga. Tyskland var ett civiliserat, kristet land med fantastiska traditioner – inom kultur, vetenskap och medicin. Ändå lyckades de förvandla miljoner människor till mördare, eller till sådana som stöder mördare.
Känner du igen dig i dagens flyktingar?
– Absolut. Det är hemskt hur man beskriver det som att de bara är ute efter våra pengar. De flyr från helvetet, precis som jag gjorde.
Hur känner du när extremhögern är på frammarsch i både Europa och i USA?
– Även här hemma är det så. Jag är rädd för att deras förmåga att påverka i dag är ännu starkare än Hitlers propagandisters. I dag har de tekniska medel som inte fanns på den tiden. På internet kan de skriva precis vad de vill. Två minuter senare når de miljoner människor. Då var de tvungna att skriva och trycka sin propaganda. Nu kan de twittra.
Har du kunnat förlåta?
– Jag har gått vidare. Efter det här har jag haft ett någorlunda normalt liv. Ett liv som jag kan vara nöjd med. Men att förlåta, det är svårt. Jag har i alla fall kunnat försonas med det.