Joppe De Kort lär ut hoppteknik under fallskärmskursen.
Det är en gråmulen påskafton. Flygplanen på Skärstad flygfält står stilla på marken. I ett rött hus på området sitter sex deltagare runt ett bord. De lyssnar alla intensivt på instruktören Joppe De Kort från Linköpings Fallskärmsklubb som föreläser om hoppteori. Det är dag fyra på utbildningen som varvas med teori och praktiska element.
Deras mål är att bli certifierade fallskärmshoppare.
Om en vecka är det dags för det första självständiga singelhoppet av 15 på 4 000 meters höjd.
En kittlande utmaning för de flesta.
Vid bordet finns också Sveriges förmodligen yngsta blivande hoppare – femtonåriga Neo Davidsson från Mjölby. Andra pojkar i hans ålder drömmer om mopeder men hans mål är bokstavligt talat mycket högre än så.
Hur kommer det sig att du vill bli fallskärmshoppare?
– Jag har sett många videos om fallskärmshoppning på Youtube och har alltid tyckt att det ser kul ut. Sen har jag klättrat i höjdbanor och hoppat från 10:ans trampolin så jag gillar höjder, förklarar han lugnt.
Han tjatade på sina föräldrar om att få testa fallskärmshoppning och det gav resultat. Förra året genomförde han sitt första tandemhopp tillsammans med instruktören Joppe De Kort.
Du är bara femton år, vad tycker dina föräldrar om att du ska börja hoppa ur flygplan?
– De gillade det inte först. Men nu har de vant sig, säger han och tittar neråt med ett försiktigt leende.
De Kort berättar att han pratat med Neos pappa som sagt att han fick välja mellan två saker när han fyllde 15: Moped eller fallskärmsutbildning.
Och fallskärmsutbildning blev det. Vad tycker dina vänner om det?
– De tycker det är coolt, men de satsar nog mer på mopeder, säger Neo.
Neo Davidsson, 15 år från Mjölby gillar höjder och känner ingen nervositet inför sitt första hopp.
Hur är känslorna inför första singelhoppet nästa helg. Är du nervös?
– Jag är inte nervös, men jag behöver bli bättre på att landa. Annars känns det som jag kan det mesta i teorin, säger han och pausar.
Han säger att han litar på instruktörerna och förflyttar blicken mot De Kort.
– Bra! Och vi kommer inte släppa dig om vi inte anser att du är redo, säger han med sin holländska brytning.
De Kort är inne på sin tionde säsong som hoppare och åttonde som instruktör. Han menar att nästan alla kan hoppa fallskärm, så länge man är frisk i huvud och kropp, samt 15 år fyllda.
Linköpings fallskärmsklubb har funnits sedan 1973 och föreningen har medlemmar från Småland upp till Stockholm.
Vilka personer går en sån här kurs?
– Tvärtemot vad många tror så är det inte adrenalinjunkies. Det är lugna människor som söker sig hit för fallskärmshoppning kräver säkerhet och noggrannhet. De som vill ha "kicken" hoppar oftast tandem, säger De Kort.
Han betonar att de är ett otroligt tight gäng som trivs i varandras sällskap.
Och kanske är det ingrediensen som krävs för att offra tid för sin hobby, för föreningens medlemmar är spridda runt om i mellersta Sverige; från Småland och hela vägen upp till Stockholm.
– Jag hoppar in nu på helgen och är med och leder kursen. Det är värt varenda minut. Att komma hit till klubben är som att komma till sommarstugan och sin familj, betonar Erik Lundmark som till vardags bor i Västerås.
De Kort nickar instämmandes.
– Vi är en ideell förening och står här för att vi brinner för sporten. Vi får inte ett öre för att hålla de här kurserna.
Det är en gråmulen påskafton men tränas ska det. "Det gäller att repetera och repetera" säger Joppe Dekort om selövningen.
Det är nu dags för kursens nästa moment. Under ett plåttak spänns eleverna fast i en sele från taket för att testa ett simulerat fallskärmshopp.
– Det krävs att man är lite av en skådespelare som kan inbilla sig faror. Men det går att få det nästan lika stressigt som uppe i luften, säger De Kort innan övningen påbörjas.
Övningen börjar med en säkerhetsgenomgång där Neo kontrollerar att all utrustning sitter som den ska.
Därefter blir Neo Davidsson utsatt för en krissituation och ska hantera en simulerad landning på vatten.
Han redogör för sin höjd och momenten han genomför.
Neo Davidsson utmanas i selövningen där olika moment under ett fallskärmshopp simuleras.
De Kort fortsätter rollspelet och förutsättningarna förändras.
– Du är nära strandkanten, kolla vinden... Släpp aldrig styrhandtagen!
Det är mycket information och Neo känns lite stressad, trots att han endast hänger en dryg halvmeter över marken.
– Broms, du är i vatten! Sparka av dig selen och simma ut mot vinden och hämta skärmen.
Davidsson landar och får sätta ner sina fötter på mark igen.
En av de som iakttar övningen från sidan av är Patricio "Pato" Matta, 85 år från Linköping, Sveriges äldsta licensierade fallskärmshoppare. Under sina 48 år som aktiv har han genomfört hissnande 6 000-7 000 fallskärmshopp och tävlat både i SM och med svenska fallskärmslandslaget.
Bland många minnen har ett etsat sig fast mer än andra.
När han fick lämna matchbollen med fallskärm innan en fotbollsmatch med IFK Norrköping.
Patricio "Pata" Matta.
– Jag släppte ut bollen i mitten av plan från ett nät. Tror till och med att kungen var där och tittade. Det var en fin uppvisning, säger han och skrattar lite försiktigt.
Trots att han är så rutinerad säger han att varje hopp är ett nytt hopp och det gäller att vara skärpt.
– Vi har rutiner men det finns alltid risker med sporten.
Har du råkat ut för någon obehaglig händelse under åren?
– Mitt första reservdrag gjorde jag 1980 när jag cutade (kapade av linan på fallskärmen, red. anm.), då hade jag gjort 500 hopp innan. Men jag har aldrig dragit reservfallskärmen någon mer gång under 40 år och tusentals hopp. Jag är väldigt noggrann med utrustningen, konstaterar han.
Du berättar att du tävlat, gör du det fortfarande?
– Ibland, det är kul att slå ungdomarna, säger han och skrattar.
Björn Jansson, Neo Davidsson och Riyad Khatyb har precis påbörjat arbetet med att packa ihop en fallskärm. Till hjälp har de ett dokument med detaljerade beskrivningar.
I hangaren ska eleverna för första gången packa fallskärm. Tre skärmar ligger utdragna på golvet och intill ett häfte med instruktioner.
– Det är bara att köra i gång, säger instruktör Johan Beck-Noren som ska assistera dem längs vägen.
Björn Jansson som tidigare gått en fallskärmskurs betonar att "specifikt det här var jag dålig på" och tittar med stora ögon ner på packningen och instruktionerna bredvid.
– Vid första anblick är det bara trassel. Bara att förstå vad som är vad är svårt, säger han.
Det gäller att ha koll på de olika linorna i fallskärmen.
Femtonåriga Neo Davidsson packar ihop en fallskärm.
– Det är mer komplicerat än vad man tror, det är ju hundratals linor, säger Davidsson.
– Det ser omöjligt ut nu men om två veckor så säger det "tjoff tjoff" och så är det klart. Så är det varje år, säger föreningens ordförande David Månsson och ler uppmuntrande.
Efter en halvtimme har de kommit så långt att den hopvikta skärmen ska ner i en påse.
Neo Davidsson och Riyad Khatyb har kommit en bit med att packa ihop sin fallskärm.
Det ser ut som en avancerad packning av en sovsäck?
– Men ditt liv hänger inte på om du packar sovsäcken på fel sätt, konstaterar Riyad Khatyb från Linköping och ler.
Det är bara en vecka kvar till de första utbildningshoppen på Skärstads flygfält.
Då är det dags att omsätta teori i praktik.
Ett, två, tre – hopp.