De närboende har skrivit en ny protestlista och lämnat in till kommunen i höst. Kommunen har upprättat handlingsplaner för åtgärder och hur man ska kommunicera dem utåt till medborgarna. Länsstyrelsen har gjort ett föreläggande och begärt att en opartisk konsult ska utreda vad det verkligen luktar, i så fall vad som är orsaken, hur det ska åtgärdas och vad detta skulle kosta.
Så man kan nog knappast säga att allt är frid och fröjd på Mjölkulla avloppsreningsverk i Mjölby.
Problemen började när man fick en dålig start för den nya biogasanläggningen som kommunen investerade i. Sommaren 2015 blev det stopp i ett utgående rör och rötkammaren havererade. Under reparationsarbetet och en lång tid efter när biogasprocessen åter kördes igång fanns luktstörningar. Illaluktande svavel- och kväveföreningar, spreds ut i luften. Bostadsområdena Slomarp och Egeby drabbades hårdast, men lukten kunde kännas i en stor del av norra Mjölby.
Sedan dess har processen kommit igång och stabiliserat sig.
– Det luktar inte lika illa längre, medger Per-Arne Carlsson, granne och tidigare anställd på avloppsverket och den som varit mest kritisk.
Per-Arne menar att ombyggnationen i våras, när en biologisk kvävereducering installerades, och andra åtgärder inte räcker. Hans hustru har ännu en gång gått runt och samlat namnunderskrifter och lämnat in till kommunen.
VA-chefen Leif Andersson suckar när han berättar om en rad saker som gjorts på avloppsreningsverket för att minska att lukt sprider sig. Omkring en halv miljon kronor har lagts ner på luktminskande åtgärder.
– Det handlar om att transporttider justerats, vi har tätat vid brunnar och ledningar, täckt över avvattningstankar och slamlager, berättar han och visar runt på området.
Den viktigaste åtgärden är att man installerat en elektronisk avjonisering av luft som rejektvattnet avger. På vanlig svenska betyder det att man på elektrisk väg neutraliserar de skarpt luktande gaser som kommer från det vatten som bildas i rötningsprocessen. Detta vatten leds tillbaka in i reningsprocessen.
– Efter haveriet har vi byggt om säkerhetssystemen och dubblerat utloppet från rötkammaren. Nu pumpas rötslammet ut i stället för som tidigare bara ha varit ett bräddavlopp, säger Leif Andersson.
Leif medger att det fanns brister informationen från kommunen till de boende förra året. Men han tycker att man tagit intryck av den kritik som kommit.
– Vi lyssnar på de boende. Vi har bjudit in dem att komma och titta och prata med oss. Vi har en referensgrupp med personer som bor åt olika håll från Mjölkulla och som rapporterar in luktstörningar, säger Leif Andersson.
En av dem är Per-Arne Carlsson i Älvkulla. Han är en av de närmaste grannarna och bor i den vanligaste vindriktningen. Han är fortfarande inte helt nöjd med situationen.
– Åtgärderna är inte färdiga. Det kommer regelbundet ”doftmoln”. Kommunen har skyllt på än det ena än det andra. Nu senast skyllde de på ombyggnaden, men den var ju klar till i midsomras, säger Per-Arne Carlsson.
Hans teori är att det är det så kallade rejektet, avvattningen av rötslammet som är boven i dramat. Per-Arne menar att det bildas svavelväten i rören, och att de låga flödena i år förvärrat problemen.
Kommunen har nu på sig till den sista januari att redovisa vilka åtgärder som fortfarande återstår för att helt komma tillrätta med problemen.