I Peter Gigers trädgård kan man ta lärdom av mycket. Det han inte vet om blomster, är det nog ingen som vet. Blommor och bin, det är livet för Peter Giger. Han nöjer sig inte med de vanliga, svenska arterna, han importerar även sina små älsklingar från utlandet.
Trädgården är väl omhändertagen. Inte ett ogräs syns till, inte ens om man letar riktigt noga.
- Den här är jag stolt över, säger Peter Giger och pekar på en afrikansk blå lilja.
När han kommer igång och pratar om sina blomster, finns det nästan igen hejd på honom. Varje litet frö har sin egen historia. Först en översättning till svenska, efterföljt vad blomman heter på latin.
I trädgården finns det Höstrudbeckia, som i folkmun kallas "skithusblomma". Skålört, Höstsol och den blå bolltisteln som man bara inte kan låta bli att känna på.
Trots att vi befinner oss i centrala Mjölby, som i sig inte är så exotiskt, får vi syn på ett helt hav av vindruvor. I en utbyggnad på huset, likt en inglasad uteplats, hänger det mängder av gröna vindruvsklasar i taket.
- Först ska man ta reda på härdigheten, ibland orkar de knappt mogna. Det gränsfall om det är en dålig sommar, förklarar Peter Giger.
Vindruvor kräver mycket vatten för att orka växa, 20-40 liter i veckan ungefär. Sedan vill de ha mycket ljus, menar han.
Vi fortsätter vår vandring genom Gigers trädgård, steg för steg berättar han vad vi ser och känner lukten av.
- Här har jag en stolthet till, säger Peter Giger och riktar blicken mot skyn.
Ett hav med Skogsclematis slingrar sig längs väggen upp till sovrumsfönstret på andra våningen. En blomma som börjar blomma ganska sent och som man kan njuta av enda in på senhösten.
- Dom här är trevliga, häftiga och giftiga, säger Peter Giger och pekar på en röd, majskolvsliknade växt.
En Mumchetta som med sina klara röda bär ger en fantastisk lyster. De ser aptitliga ut, men det är inget att rekommendera för magen.
Däremot plommonen, som vid fjolårets skörd bidrog med 50 kilo frukt.
I Peter Gigers trädgård kan man gå hur länge som helst. Trots att det snart är september och att regnet skördat med sig en hel del av sommarens stoltheter kan man inte se sig mätt på denna otroligt fridfulla trädgård.