Lundby prästgård ligger i Mjölby. Jonas och Irma Carlsson har bott i den sedan våren 1982 då de var nyblivna småbarnsföräldrar.
- Jag insåg inte förrän vi hade flyttat hit att vi bodde mitt i bostadsområdet. Det var lite chockerande. Jag tyckte att fönsterrutorna här nere var för nära, berättar Jonas och pekar söderut mot Skattegårdsgatans tegelgula trevåningshus i sluttningen ner mot Svartån.
Dit är det ungefär 70 meter.
Jonas Carlsson är präst så detta är en "riktig" prästgård. Hustrun Irma Carlsson utbildar folkhögskollärare på universitetet. Hennes tvivel till det nya hemmet var av lite annat slag.
- Vi kom från landet först Hov och sedan Hogstad. Här hamnade vi i en ostkupa, ett isolat. Det kändes som att vi var alldeles för privilegierade jämfört med dem som bodde omkring oss. Vi delade inte människornas villkor.
Men Jonas och Irma vande sig vid den nya miljön. Framför allt lärde de känna människorna i området och fick uppleva att deras prästgård blev mer en samlingspunkt i stället för ett isolat. Stundtals en socialbyrå.
För på den tiden var de sociala problemen tydliga bland Lundbys cirka 3-000 hyresgäster.
Bland det första komminister Carlsson fick göra var att hjälpa en trasig individ att släpa hem sin fyllekompis.
- Han var tung så vi fick ta varsin arm, säger han om det minnet.
Åtskilliga vinddrivna människor har knackat på hos Carlssons.
Irma säger att någon gång har det blivit lite hotfullt och polis har fått kontaktas, så hon vill inte romantisera bilden, men det är ändå det positiva som är helt dominerande.
- Det har varit en rikedom utan dess like för våra två barn Herman och Helga att växa upp här, poängterar Irma och tänker då framför allt på de stora invandrarinslaget och den mångkultur som finns i bostadsområdet.
I dag är Lundby, framhåller Jonas, ett socialt mycket mer stabilt område än vad det var för 25 år sedan. Det har alltid varit god stämning på området, tycker han.
Bland invandrarna finns bland annat syrianer, irakier, iranier, afghaner och serber. Kristna, muslimer och buddister.
- Invandrarna har stått för stabiliteten och varit vår trygghet, säger Irma.
- Många av dem har haft en annan syn på prästen än vad vi är vana vid i Sverige. En omhuldande syn. De kom med gåvor. Ägg, mat, vin och sprit. Det händer inte så ofta nu. De har blivit försvenskade, fyller Jonas på med.
Lite av själva sentensen med boendet är Jonas val av prästroll. Han vill ha närhet till sina församlingsbor och absolut inte några skarpa gränser mellan jobb och fritid. Han vill slå vakt om prästgårdens sociala funktion.
Jonas Carlsson skulle inte trivas med att pendla till ett prästjobb.
- Att lämna sin församling bakom sig varje dag skulle vara hemskt, säger han.
- Är Jonas ledig en dag så lönar det sig inte så mycket för honom att vara hemma. Jobbet finns hela tiden om sanningen ska fram, säger Irma Carlsson och lägger sedan till i lätt retsam ton "vilket Jonas tycker är jättetrevligt".
Det finns bara en prästgård kvar som tjänstebostad i Mjölby pastorat och det är Lundby. Jonas hoppas att det så ska förbli även när han slutat.
- Det är ju väldigt lämpligt i och med att kapellet ligger här på gården.
Jonas och Irma Carlsson har inte velat se sin prästgård som ett församlingshem eller som en passage på vägen till kapellet, men ändå ett öppet hem för församlingsbor.
Det känns som att de tycker att de lyckats hyfsat väl med denna balansgång.