Sen i oktober har en grupp från boendet träffats på tisdagseftermiddagarna och sjungit tillsammans. Nu har de haft jullov, fast det tyckte flera i gruppen var onödigt. I går hälsade sångledaren Maria Hörnstein välkommen till en ny termin.
Det är Maria som dragit igång den här aktiviteten en gång i veckan. Hon är undersköterska och jobbar sedan drygt ett år tillbaka på Slomarp. Eftersom hon gillar att sjunga och spela och har gjort det sedan hon var liten, kändes det naturligt att sätta sig vid pianot.
– Jag märkte att många sjöng med och blev glada, säger Maria.
Även verksamhetschefen på Slomarp, Susanne Hallberg Brandt, märkte det och frågade Maria om hon inte ville ha sångstunder mer regelbundet. Studieförbundet Bilda har tagit fram ett sånghäfte med det passande namnet "Vi sjunger hjärna", och står nu bakom sångstunderna.
För det är inte bara roligt att sjunga tillsammans. Det är också en slags hjärngymnastik det handlar om. Det väcker delar av hjärnan till liv som inte annars är så aktiva längre. Personer med demens behöver den sortens stimulans.
– Det är sånger som sitter i bakhuvudet på de gamla. Jag tycker att de här träffarna ger väldigt mycker, säger Maria och får medhåll från flera av de boende som samlats i kaféets stora glasveranda.
– Det är mycket bra, tycker Rune Åberg som berättar att han en gång sjöng i kyrkokören hemma i Hov.
Han vill höra gamla religiösa sånger. Men det går också bra med "Temperaturen" som Maria har som uppvärmning, och flera hänger med i "August och Lotta". Därefter kommer "Gulligullan" och det blir ett väldigt koko-ande så att några som fikar i den angränsande kafédelen vänder sig om i förvåning.
Mellan sångerna pratar Maria lite och kastar ut frågor.
– I morgon är det tjugondedag Knut. Kommer ni ihåg när man gick på julgransplundring? Och sjöng små grodorna?
– Ja fy fan, kommer det spontant från ett hörn, medan andra nickar igenkänannde och räknar upp ett antal andra klassiska ringdanser.
– Och nu har det kommit snö. Visst är det mysigt?
– Ja, men vi har det ju mysigt här, replikerar Rune Åberg snabbt.
Och så får alla bidra med sina minnen. "Vi brukade kasta snöboll", "änglar i snön", "och kopplade ihop flera sparkar och åkte".
Sen sätter Marie sig vid pianot och stämmer upp i "Nej, se det snöar" och andra barnvisor som man knappt behöver något sånghäfte för. Dem kommer man ju ihåg ändå – även om det finns mycket annat man glömt.