Har tiden stått stilla.
Det frågar jag mig när jag ser ungefär samma damer sitta och sticka i samma café som fem år tidigare.
Det småpratar och stickar.
De sitter inne i Albackens trädgårdskafferis ljusa lokaler precis som alla andra torsdagar de senaste fem åren.
Den gröna sametssoffan de satt i då, är kvar. Nu ligger Monica Helméus stickade brandgula kuddar där som utställningsföremål.
Det enda som är bevis på att tiden inte stått stilla är deras utställning. Runt om i caféet hänger stickat och broderat. Sådant som de alla producerat genom åren.
På väggarna ser man små stickade barnkoftor, en stor vacker stickad pläd, men också japanskt broderi.
– Vi har inga regler för vad vi gör på stick-cafeét. Har man något annat handarbete än sticke, tar man med sig det istället, säger Eva Möller som varit med sedan starten.
Ny i gruppen, med blott tio minuter i stick-gänget på sin meritlista är Anita Hansen.
– Det här är mer kravlöst än gamla tiders syjuntor, där man tävlade i flest bakverk eller största bullen ,säger Anita Hansen.
Några av de som varit med under åren har kommit, gått och kommit tillbaka igen.
– Det är det som är charmen. Att kunna komma och gå som man vill, säger Eva Möller, en av veteranerna i gänget.
Tanken med utställningen är att fler ska upptäcka att stick-cafeét finns.
– Nu värvar vi fler som vill komma hit och sticka med oss på torsdagarna. Vi ska nu i höst ha ett lotteri, det hoppas vi locka fler, säger Eva Möller.
Första priset i lotteriet är en blå nalle.
Priset kanske lockar.
Det som borde locka mest är den mysiga samvaron som damerna utstrålar i den rosa soffgruppen på Albackens trädgårdskafferi.
mia.karlsvard@corren.se