Johan Garde berättar att det ökade kyrkointresset gör sig tydligt på fler håll i verksamheten. Bland annat att antalet unga ledare blir desto fler samt att gudstjänsterna blir mer och mer välbesökta.
Enligt Ungdomsbarometern lockas fler och fler unga till kyrkan och konfirmandgrupperna runt om i landet blir allt större.
En utveckling som även tagit sig till Mjölbys församling. Minst sagt. På bara ett år har antalet konfirmander näst intill tredubblats. Från 35 till över 100.
Det finns vissa logiska förklaringar. Bland annat att de numera har träffar även på söndagar samt att de återupplivat traditionen med en resa till Italien och till England.
– Men även tidigare när vi haft Italienresan har vi inte lockat i närheten lika mycket ungdomar som vi gjort i år. Det har blivit en extrem ökning, berättar församlingsherde Johan Garde.
Han och övriga ledare berättar att de blev tagna på sängen under sökperioden när siffran tickade upp mot hundrastrecket.
Att veta exakt vad det är som lockar så många 15-åringar till att vilja konfirmera sig berättar Johan är svårt att sätta fingret på. Men det oroliga omvärldsläget tror han är en stor anledning.
– Så har det väl alltid varit. När världen är i gungning så söker sig folk till kyrkan.
Johan lutar sig tillbaka i soffan i församlingshemmets källare där vi sitter tillsammans med de andra ledarna. Svaret till varför unga lockas till kyrkan har mycket fler lager än så.
– Mycket har nog annars att göra med att samhället blivit så hyperindividualiserat. Fastän att man har en familjekontext tror jag att många unga känner att de står ensamma i livet. Detta trots att man har helt andra möjligheter idag kopplat till bland annat relationer, yrkesval och utbildning. Samtidigt som det såklart är en jättestor frigörelse så skapar det, potentiellt, ganska mycket ångest.
Emma Svantesson och Jenny Jonsson berättar att den stora ökningen lett till ett mycket mer hektiskt schema: "Vi får göra planering på ett helt annat sätt nu. Vilket ju varit ett angenämt problem men det har krävt väldigt mycket.", säger Jenny.
Han berättar även att de har stött på ungdomar som vänt sig till kyrkan för att få en struktur i livet.
– Man tittar omkring i världen och det finns inga givna svar. Då har man hittat predikanter på nätet som ger tydliga och raka linjer. Och det kan ju vara så tramsiga saker som att om man bäddar sängen på morgonen så kommer livet vara bra sen.
För att följa trenden berättar de att det skett en stor förändring i hur konfirmationskonceptet ser ut. Från att utgå från rent teoretiska frågor läggs numera ett större fokus på livsguidande frågor.
– Det finns inte många andra sammanhang där man får prata om de djupare sakerna, vad som är viktigt i livet och så vidare. Det tror jag är en drivande faktor till att ungdomar väljer att komma hit, berättar Cecilia Eriksson, församlingsassistent.
Cecilia Eriksson tror inte att det finns så många andra platser för unga att prata om större frågor.
Då vissa aldrig ens öppnat en bibel innan de börjar sker viss klassisk bibelundervisning så att ungdomarna ska hänga med i de mest grundläggande referenserna, så som exempelvis Noas ark.
– Förr i tiden var konfirmationen kristendomsundervisning, punkt. Idag har vi märkt att det inte finns någonstans Sverige där unga personer får prata värderingar, existentiella frågor och vad som är meningen med livet, förklarar Johan.
De som förr motvilligt gick med i en konfirmandgrupp för att ens mor- och farföräldrar ville det och för att få en moppe i present finns inte alls i samma utsträckning längre berättar de.
Konfirmandprästen Jenny Jonsson förklarar.
– Förr var det många som var ganska, inte aggressivt, men ganska tydligt motvalls. De satt längst bak i kyrkan och var där för att de var tvungna. Nu tror jag inte att de är där för att de måste, utan snarare för att de vill gå på söndagar.
"Illusionen under de senaste årtionden har varit att sekulariseringsteorin stämmer och att religionen spelat ut sin roll. Det kommer inte finnas något mer utan nu kommer det bara dala. Men i oroliga tider så söker sig folk tillbaka hit. Man vill söka mening och svar"
Trots att kyrkan är inne i en förändringsprocess och mer och mer anpassas till de yngre tror ledarna inte att det blir en konflikt gentemot kyrkans äldre besökare.
– Det vi märker är att vissa kanske blir lite sura på kepsarna och att de håller på med mobilen lite för mycket ibland. Men är det inte större saker än så, då får det vara, säger Jenny Jonsson.
Johan Garde fyller i.
– Och det är extremfall. Jag har aldrig uppfattat det som att de äldre i församlingen är något annat än jubelglada över att det kommer 15-30 ungdomar på gudstjänsterna varje söndag.
Kan ni ta emot hur många konfirmander som helst?
– Det finns inte en chans att vi säger nej för att det är fullt. Att neka någon det här sammanhanget och den här gemenskapen går helt enkelt inte. Om det visar sig att vi nästa år blir 200 kommer jag ha jättemycket sömnproblem på grund av all logistik. Men det får vi hantera då i så fall.
Phael Samba, Marcus Visher Sylle, Milo Axelsson, Leonard Åkerblom och Vincent Kardell berättar alla att de har en relation med kyrkan sedan tidigare, ärvd genom sina föräldrar.
"Det som lockade mig var gemenskapen och att få den speciella resan tillsammans med vänner", berättar 14-åriga Marcus Visher Sylle.
Under tisdagseftermiddagen samlas den minsta av konfirmandgrupperna i Mjölbys församlingshem. Efter ett mellanmål går de igenom skapandeberättelsen, sen är det dags för lek.
En av ungdomarna är Leonard Åkerblom. Han har under hela uppväxten regelbundet besökt kyrkan på söndagar. Trots det berättar han att det krävdes konfirmandträffarna för att själv, på riktigt, komma nära sin tro.
– Innan så var man kanske inte så himla nära Gud. Man var kristen och bad och bad. Men efter allt det här så känner jag ändå att jag har kommit väldigt mycket närmare. Jag förstår mer.
Melat Mekonnen Haile och Lianda Yacob Weldegebriel säger att reaktionerna från skolkamraterna är olika när de berättar om konfirmationen. Från de som är nyfikna och tycker det verkar intressant, till de som inte förstår.
Även Phael Samba förklarar att han har märkt av en förändring hos sig själv under det dryga året han har gått i konfirmandgrupp.
– Jag tänker mer på vad jag säger och gör. Inga svordomar och så.
De har märkt av ett intresse för konfirmationen bland sina klasskamrater.
– Vi har hört att de har ångrat att de inte följde med. De har väl märkt att vi har det bra här och har saker att göra på eftermiddagen istället för att bara gå hem och inte göra någonting, säger Milo Axelsson.