Nouruz, det persiska nyåret, infaller på vårdagjämningen som i år var den 20 mars.

Högtiden firar vårens ankomst och har sina rötter mer än fem tusen år tillbaka i tiden.

Afghanska kulturföreningen i Mjölby valde att flytta fram nyårsfesten några dagar, för att på så vis göra det möjligt för fler att delta.

Artikelbild

| Det var full fart på dansgolvet i Lagmansskolans fritidsgård när männen virvlade runt tillsammans, taktfast och rytmiskt.

– Många jobbar på vardagarna och har svårt att komma ifrån. Det passade bättre på helgen, förklarade Dawoud Danesh, ordförande i föreningen.

Han berättade att föreningen startades i slutet av 2012 och har cirka 150 medlemmar.

– Jag har varit ordförande hela tiden men det är många som är med och arbetar aktivt. Alla tar ett stort ansvar. Vi träffas en gång i veckan och har olika aktiveter för oss. Flera ensamkommande flyktingbarn har anslutit sig till oss.

34-årige Dawoud Danesh flydde från Afghanistan när han var 12 år.

Artikelbild

| Kvinnorna som deltog i festen satt och tittade på när deras män dansade. Det blev kanske ändring på det efter maten.

Han fick hjälp över gränsen till Iran där han levde som flykting i drygt tio år.

Därefter tog han sig till Sverige och slutligen till Mjölby.

Artikelbild

| Dawoud Danesh flydde från Afghanistan när han var 12 år. Nu är han ordförande i Afghanska kulturföreningen i Mjölby

– Jag bestämde mig för att lämna Afghanistan för krigets skull. Det var farligt att leva där, men mina föräldrar och mina syskon valde att stanna kvar. Min mamma lever inte längre. Jag besökte mina släktingar 2016. Det var trevligt att träffa dem igen, men samtidigt var det en ganska jobbig och tuff situation. En del i Afghanistan har förbättrats sedan jag flydde, men en del har också blivit sämre.

Nyårspartyt i Lagmansskolans fritidsgård hade förberetts i drygt en månad.

Artikelbild

| Ris är en av huvudingredienserna i det afghanska köket. Nyårsfirandet hade förberetts i drygt en månad.

Mat för omkring 100 personer skulle fixas där huvudingredienserna i det afghanska köket var det som alla såg fram mot. Musikanläggningen skulle trimmas in.

För det var just detta som det handlade om:

Artikelbild

| Reza Asghari var på plats tillsammans med familjen, hustrun Marzia och barnen Yasin, till höger, och Jasmin.

Mat och dans och ännu mer mat och dans.

– Det är så här vi firar. Alla ska känna sig välkomna, förklarade Reza Asghari som var på plats tillsammans med familjen, hustrun Marzia och barnen Yasin och Jasmin.

Det började redan tidigt på eftermiddagen med lätt uppvärmning i form av gruppdans.

Hur det artade sig?

Till en volym som fick öronen att vända sig ut och in virvlade männen runt på golvet medan kvinnorna satt och tittade på.

– De kommer säkert igång efter middagen, skrattade Dawoud Danesh.

När det var dags att smaka på allt det goda som dukats fram var det omvänd ordning.

Männen bänkade i sofforna för att vänta på sin tur, kvinnorna uppe på tå.