Det ställs stora krav på en professionell musiker. Det räcker inte att vara en virtuos på sitt instrument. Man ska helst vara en driven entreprenör också. Skaffa rätt nätverk, kunna sälja sina tjänster och ta sig fram i karriären. Tycka om att resa mycket. Som gitarrist går det inte att få anställning som musiker. Det handlar om att vara frilans – eller undervisa.

– Jag har tidigare undervisat både på musikskola och på musikhögskola. Att undervisa äldre och mer motiverade elever är lättare, berättar Robert Åkerberg.

Han bor sedan många år i Oslo men är just nu tillbaka i Mjölby för en spelning på ett föreningsevent för Aktiva seniorer. Han passar på att hälsa på sina föräldrar som bor på Kungshöga trygghetsboende.

Artikelbild

| Robert Åkerberg delar sin tid mellan gitarrkonserter och sina två foodtrucks.

Att det blev Norge har inte med musiken att göra egentligen, utan har snarare sociala skäl. Han hade kompisar där.

Musiken är bara en del av hans yrkesliv.

– Jag har aldrig känt att jag ska leva på musiken. Jag tycker att jag hittat min balans i livet. Jag har "nok" att göra.

Det är rent av en befrielse att inte vara heltidsmusiker, tycker han. Det blir så mycket resor och det ställer stora krav.

Artikelbild

| Robert Åkerberg är uppvuxen i Mjölby men bor numera i Oslo som klassisk gitarrist på deltid. Resten av tiden är han kock med egna foodtrucks.

– Jag är inte så intresserad av att göra karriär. Men min identitet är ändå som musiker, säger 52-årige Robert.

Den andra delen av hans yrkesverksamhet handlar om mat. Han är nämligen kock också. Hemma i Oslo har han två foodtrucks, restaurangvagnar. Den ena står i Oslo centrum och serverar mat på stående fot. Den andra är en ambulerande cateringfirma, som åker runt till olika event, fester och evenemang och serverar nylagad mat på plats.

– Det är många som tycker att det är bättre med platslagad färsk mat på bröllopet. Då åker vi dit och fixar det, berättar Robert.

Att det blev klassisk gitarr för Robert är en egen historia. Som så många andra Mjölbyungdomar började han spela blås på musikskolan. Han ville välja trumpet, men de var redan för många trumpetare i orkestern. Han fick börja med baryton i stället. Hemma i villan fanns det en gitarr som mamma Maria köpt, men hon tyckte att hon hade för små fingrar, så i stället tog Robert över den.

– Jag kände direkt att det var min grej, berättar han.

Det är många ungar som får tag i en gitarr och skrålar i någon Ted Gärdestad-låt. Så blev det inte för Robert. Han började direkt med klassisk gitarr och övade fingersättning och anslag väldigt mycket. Grunderna fick han hos Bo Carlsvärd på ett studieförbund, men snart behövde han mer utmaning.

Folkhögskola, musikhögskola, stipendium till konservatoriet i Siena (mamma Maria kommer från Italien) med flera kända gitarrister som lärare. Han har deltagit i festivaler, radioinspelningar, gjort två skivor och turnerat flitigt. I Mjölbytrakten har han varit flera gånger och spelat i kyrkor, bland annat några gånger i Sya.

Han spelar gärna klassiska spanska stycken eller äldre kammarmusik som Bach.

– Det finns gott om nyskriven musik för klassisk gitarr, men jag är inte så förtjust i den. Jag föredrar den äldre repertoaren, säger han.