Statistik kan vara svår att tyda. Trots att niorna i Mjölby kommun sade sig trivas bäst ansåg också störst andel av eleverna att det förekom mobbning. Hur går det ihop, egentligen?
Corren återvänder till Lagmanskolan i Mjölby, denna gång för att träffa eleverna Hanna Söderman, Ida Bankler och Hampus Strand tillsammans med läraren Roland Henriksson. Det märks att mobbning är ett angeläget ämne för såväl eleverna som läraren.
Just de upplever att förekomsten av mobbning har präglat skolan mer än hög trivsel. I alla fall som det har varit på Lagmansskolan sedan sent i höstas och under vårterminen.
I Correnundersökningen svarade Hampus att han trivdes på skolan, men då tänkte han mest på lärarna och själva skolmiljön. Många av de andra eleverna samsas han inte alls med, framför allt inte de med en så kallad tuff attityd.
Ungefär hälften av niorna har skaffat sig en sådan attityd, och av dem tenderar många att bete sig som rena mobbare, tycker de tre eleverna Corren talar med.
Mobbningen har ökat och visar sig på allt fler sätt med hjälp av den nya tekniken. Den som öppnar en bilddagbok på nätet får räkna med anonyma kommentarer, och de kan ofta övergå i rena trakasserier. Likaså sms-andet och smygfotande med mobilen missbrukas flitigt, enligt Hanna.
Skolans likabehandlingsplan finns i skolkatalogen, både eleverna och deras föräldrar ska intyga att de har läst den. Ändå blir många förvånade över vilka värdegrunder som avtalats när det uppstått skarpt läge, enligt läraren Roland Henriksson.
Som SO-lärare trycker han hårt på att eleverna ska veta om den grundlagsstadgade yttrandefriheten, men att denna frihet inte får övergå i förtal.
Varför mobbar en del?
- Det beror på psykisk svaghet. Ofta har mobbaren problem hemma. De mobbar för att det ger dem energi, säger Hanna.
Läraren pekar ut idrotten som en bov i sammanhanget, detta trots att han för egen del haft goda erfarenheter av lagsporter. Numera lär sig många spelare att det lönar sig att vara ojuste, det viktigaste är att vinna. En sådan filosofi kan lätt överföras i det vanliga livet.
Vad går att göra åt mobbning?
- Jag vet inte. Vi elever är ju rätt svåra, och lärarna tar inte tag i saker, säger Ida Bankler.
Roland Henriksson känner igen kritiken. Numera har vaktschemat gjorts om så att lärarna är mer närvarande även under raster. Vuxna hör och förstår dock inte allt som händer. Mycket är rena kodmeddelanden. Ibland får Roland också för sig att eleverna varnar över mobiltelefonerna när han kommer i korridoren.
Corren åker vidare och träffar några elever på Trojenborgskolan i Skänninge. Alla är kamratstödjare visar det sig.
- Lagman är Lagman, menar de och säger sig känna till grannskolans problem.
Det är lugnare i Skänninge. Det beror på att skolan är något mindre, närmare 350 mot Lagmans nästan 400 elever, tror de.
Att Trojenborgsskolan skulle ha en plan mot mobbning känner de inte till. Däremot är de som skolade kamratstödjare vana att hålla ögonen öppna. Det är elevernas ansvar att ta hand om varandra och se till att ingen hamnar utanför, anser de.
Ingen av de tre eleverna från Lagmansskolan tänker fortsätta sina gymnasiestudier i Mjölby. Det ska däremot Skänningeeleverna göra. De har ju varandra.