Anders Eriksson, 57, trivs fortfarande med jobbet som bagare. Kundkontakten framför allt, uppskattar han.
– I sjuan praoade jag här. Sedan frågade jag om sommarjobb och var här på lov och helger, säger han.
Var det självklart att du skulle bli bagare?
– Jag hade funderat på brandman. Men så tänkte jag att va fasen, det är inte så dumt det här yrket, säger Anders som utbildade sig på Anders Ljungstedts gymnasium i Linköping.
Det är varmt och skönt inne i bageriet av efterugnsvärmen. På bakbordet ligger lussedeg som snabbt och vant snurras ihop för att läggas på plåt. Hur många han gjort genom åren går inte att säga.
– Tusenstals, gissar Anders.
Han berättar att lokalen en gång i tiden fungerade som bageri och pizzeria. När dåvarande företaget gick i konkurs på 80-talet gick han själv, som tidigare anställd, till Lilla Hembageriet en tid.
Men när verksamheten i Råssnäs startade om med en ny ägare fick han frågan om han ville komma tillbaka.
– Jag har alltid drömt om att öppna eget bageri, säger Anders som nu fick möjlighet att påverka jobbet som ensam bagare i firman.
Till en början varvade han bakverk och pizzor, men efter hand försvann matdelen.
– Kunderna tyckte att brödet tog smak av pizzan.
Hösten -92 kom frågan om Anders ville ta över bageriet. 27 år gammal kände han sig redo. Men han medger att det blev en tuff start.
– Jag började 03 på morgonen och körde till 20-21 på kvällen. Jag bodde i stort sett här i ett halvår. Det var lite körigt.
Numera har han en halvtidsanställd i caféet och poängterar att föräldrarna också ställt upp mycket genom åren.
Redan när Anders Eriksson gick i sjuan praoade han på Råssnäs Bageri. Som 27-åring tog han över driften.
Även hustrun Camilla har anknytning till bageriet. Hon jobbade där som biträde redan då Anders var anställd. När han startade eget tog han kontakt med henne och frågade om hon ville komma och jobba för honom.
– Det ville hon, säger han och lyser upp.
Camilla valde senare en annan yrkesväg och blev lärare.
Anders berättar att han haft tur med hälsan under sina år som egenföretagare. Bara när pandemin slog till blev han sjuk och tvingades stänga.
Han medger att han från början hade en plan att "jobba stenhårt en tid" för att sedan sälja. Men nu, 30 år senare, jobbar han fortfarande sex dagar i veckan.
– Jag trivs. Vad ska jag göra annars?
Ulla och Sven Ordell tillhör stamgästerna som brukar komma in och handla.
Även om det var länge sedan Anders började i branschen upplever han inte att det skett så stora förändringar. Varken i efterfrågan på varor eller i attityden bland kunderna.
– Vi har väldigt många äldre som handlar här.
Enligt Anders har det funnits bageri i Råssnäs sedan 1950-talet, men i början låg det på andra sidan gatan från hans lokal.
Han upplever inte att utvecklingen med fler butiker som erbjuder bakverk påverkat honom nämnvärt. Han har kunder både inom skolan, lasarettet, kyrkan och olika företag, dit han levererar frallor.
När pandemin slog till väcktes dock oron, flera stora kunder försvann på en vecka.
Leverans av frallor har med åren blivit en del av Anders Erikssons verksamhet.
Även privatkunderna höll sig borta till en början.
– Det blev tvärstopp. Ingen bjöd på tårtor.
Men bara några veckor senare upplevde Anders en förändring, fler och fler kom tillbaka. Utomhusaktiviteter med fika gjorde att försäljningen över disk ökade igen.
– Det var räddningen.
Hur länge han kommer att fortsätta som bagare vet han inte. Att börja baka mer hemma som pensionär tror han inte blir aktuellt.
I dagsläget gillar han att laga mat och det händer att han slänger ihop en sockerkaka eller äpplekaka.
– Annars är jag dålig på att baka. När man är ledig åker man till andra bagerier och handlar.