Insidan av askfabriken på tändsticksfabriken i Tidaholm på 1880-talet.
Det var i februari 1875 som det hände och platsen var Vulcans tändsticksfabrik i Tidaholm i Västergötland. Branden började i askfyllningssalen.
– Där man packar stickor in i askar och sen i större emballage för att frakta iväg ut till alla kunder, säger Anja Praesto, museiintendent vid Tidaholms museum.
Skiftet hade startat tidigt på morgonen och enligt uppgift fanns det ett 70-tal personer i salen.
Eftersom arbetet var enkelt och inte så fysiskt krävande var många av dem kvinnor och barn. Salen var full med tändstickor och en ask fattade eld. Det var en flicka som höll i asken och hon hade precis som de andra fått instruktioner om hur man skulle hantera om en ask tog eld.
– Men flickan var ganska ung, 13 år, och det är inte så lätt att ta instruktioner. Hon blev rädd, hon släppte asken när den började brinna och hon brände sig i handen.
Hela salen började då brinna på bara några sekunder.
– Flickorna sprang mot dörren men den svängde inåt och det gjorde att ingen kom ut.
Kvinnliga fabriksarbetare vid tändsticksfabriken i Tidaholm 1890.
44 personer dog direkt i vad som är Sveriges hittills största industriolycka och två personer dog av sina skador två dagar senare. De övriga kunde ta sig ut på olika sätt, bland annat genom fönster som hade smält.
Tio till tolv personer av de omkomna kom från Östergötland, främst Motala med omnejd. I januari 1875 hade Motala Tändsticksfabrik drabbats av en brand, detta trots att brandkårer snabbt kom dit. Branden startade i ett torkrum för att sedan sprida sig till ett lager av tomma askar. De enda byggnader som inte brann upp var ett kontorshus och ett maskinhus. I denna brand kom ingen människa till skada, men många anställda blev arbetslösa. Medan fabriken i Motala återskapades fick en del av dem istället jobb på Vulcans tändsticksfabrik i Tidaholm.
En teckning föreställande Vulcans tändsticksfabriks industriområde i Tidaholm 1889. Tecknare var sannolikhet fotografen Ad.Lidwall från Tidaholm.
Totalt kom cirka 15 arbetare dit från Östergötlands län och främst då från Motala med omnejd.
Alla de omkomna begravdes på Tidaholms kyrkogård i en massgrav, men enligt tidningsartiklar som museet har hittat var det i individuella kistor. En minnessten finns på kyrkogården och i år sattes en minnestavla med namnen på de omkomna upp där.
Efter branden ville fabriksägarna få igång produktionen igen och dessutom ville människor ha jobb.
– Det var ju fattiga människor så när chocken hade lagt sig och de hade sörjt färdigt så var det ändå back in business. För de behövde ju pengar, säger Anja Praesto.
Vulcans tändsticksfabrik i Tidaholm som den såg ut 1878.
Hon säger också att i en tidningsannons samma höst där fabriken sökte arbetare så försäkrade man att man hade byggt en ny och säker fabrik.
Man fick enligt lagen inte anställda personer under tolv år. Men i praktiken var det kanske på ett annat sätt.
– Vi har sett i olika handlingar att bland de som räddades var det både åtta- och nioåringar. Men inte bland de som dog, berättar Anja Praesto.
Tändsticksföretaget Vulcans första fabrik i Tidaholm på 1870-talet.
Tändsticksfabriken i Tidaholm på 1878-80-talet. Teckning av Tidaholmsfotografen Ad.Lidwall.
En träkolstransport dragen av oxar står utanför Askfabriken vid Vulcans tändsticksfabrik i Tidaholm i början av 1870-talet.
Bland de omkomna var de yngsta elva år och skulle fylla tolv.
Tidaholm var ingen stad och Praesto säger att vad hon förstår så kom ägarna undan juridiskt efter branden, det fanns inga lagar som gällde.
– Det fanns reglementen men det gällde städer, förklarar hon.
Fabriksledningen och kollegorna gav frivilligt ett ekonomiskt bidrag till de drabbade familjerna.
Fabriken i Tidaholm finns kvar än idag, nu i form av Swedish Match.
Äldre minnessten och nyligen uppsatt minnestavla över de omkomna i industribranden i Tidaholm