Att få känna, men inte som sig själv. En form av terapi där publik och skådespelare möts för att glömma bort vardagen. På scen försvinner Linnea Bjelksjö in i karaktärer som älskar, hatar, hoppas och tvivlar.
– Det finns ingenting annat. Jag känner mig som en musikalartist och kan inte föreställa mig ett annat liv, berättar Linnea Bjelksjö.
Musiken har alltid funnits där. Som liten åkte Linnea ofta på teater, konserter och musikaler med familjen. Sedan första minnet har hon spelat instrument eller sjungit. Insikten om framtiden kom dock först i samband med att hon medverkade i Teaterbåten i Lokverstan.
– Det var en stor musikal, mycket folk och mycket jobb, men över allt annat var det fantastiskt roligt, berättar Linnea.
Och när Linnea väl bestämmer sig så bestämmer hon sig verkligen. Trots vissa bekymrade medmänniskor, som antydde att musik och teater inte är mer än hobbys, sökte hon sig till film- och musikgymnasiet i Norrköping. Här läste hon på scen- och artistprogrammet i tre år.
– Innan gymnasiet hade jag få vänner att dela mitt intresse för musikaler med, något som förändrades i Norrköping. Att få umgås med likasinnade var befriande, säger Linnea.
Så förvandlades intresset till en livsuppgift och ett mål. Efter att ha pendlat från Motala till Norrköping i tre år flyttade Linnea till Stockholm, där hon gick ett år på privata Balettakademins musikallinje.
– Mycket var annorlunda jämfört med i gymnasiet. Takten var högre och insatsen större, menar Linnea.
Som exempel på övningar nämner hon hur elever stängdes in i rum. För att bli utsläppta behövde de över-tala läraren.
– Det handlade om att komma in i rollen. Samtidigt skulle inte känslorna ta över, inte ens ångest får bli psykiskt jobbigt för en artist, säger Linnea.
För vissa var gränsen så hårfin att den inte länge gick att se. Ibland släppte någon in känslorna under skinnet och tappade kontrollen.
– Men jag själv har ett effektivt filter mellan mig själv och min karaktär, jag faller sällan över kanten. Sen handlar det såklart om att öva också, allting handlar om övning, berättar Linnea.
I dag bor Linnea i Stockholm, men arbetar som nanny och i en glassaffär. Efter året på Balettakademin ligger nästa utmaning i att ta sig vidare.
– Jag söker till i princip alla skolor som finns, vilket är ett heltidsarbete i sig, säger Linnea.
Sångrösten måste hela tiden vårdas med övning och pedagoger. Kroppen hålls i form med danslektioner. Konstant pågår en kamp för att bli ännu bättre.
– Drömmen är att komma in på musikalutbildningen i Göteborg, men där är konkurrensen oerhört hög och jag är fortfarande lite väl ung, menar Linnea.
Oavsett var hon hamnar, eller när, så kommer det bli inom musikalens värld. Linnea utstrålar ett självförtroende som uppenbart grundar sig i lika delar förmåga och vilja.
– Inspirationen finns alltid nära till hands. Jag kan gå på samma teater fem gånger och bli lika inspirerad varje gång. Just den känslan vill jag sprida vidare, säger Linnea.
Som när hon spelade huvudrollen i ”en del av allt”, musikalen som avslutade hennes år på Balettakademin. En föreställning som berörde många livsaspekter, från döden till skam och sexualitet.
– Då kändes det verkligen rätt. Musikaler skapar en tidlös relation mellan publik och berättelse som innehåller allting. Det kräver mycket men ger ännu mer tillbaka, säger Linnea.